Litet kort inlägg.

Kerstin skrev till undertecknad;

Du e ju ente klok ju!

Medger att hon kan ha en poäng där.

Mycket möjligt.

Tom troligt.... :-D

Om man har tänkt sig att kliva upp klockan kvart i sju.

Då är det en stoooooor fördel om man ställer klockan på just det också.

06.45

Ställer man den på 07.45 blir det fel.

Jättefel.

Då får man panikliknande känslor när man (okej då....jag) vaknar strax efter 7.

Kanske inte panik förresten. *överdriver en smula*

Men det blir iaf inte harmoniskt.

När man missar 20-25 minuter av morgontiden.

Som i praktiken går ännu snabbare, det blir alltså  en större brist på tid än man kan tro.

Nu tänker jag sluta komponera konstiga meningar.

Jag ville bara säga, skall man kliva upp kvart i sju så skall klockan stå på 06.45

Så det så.

*tar lärdom......i minst en vecka*

Jo då tjejen, du kan vidhålla att du känner någon som har vidrört Faksen.

Lotta skrev;

Men hallå!!!!! Missades inte något viktigt här?? Menar du att du faktiskt har vidrört den stolta Järvsöfaks??? Klappat honom lite på halsen och smekt den mjuka mulen? I sådana fall blir jag grön av avund...fast också lite stolt...jag skulle då själv kunna hävda att jag "typ" känner någon som känt på Järvsöfaks"

Visst har jag klappat den pållen.

Många många många gånger.

Har tom skrivit om honom förr.

I lördags när han fanns på plats hos oss på Bergsåker så var han för mig och många andra nummer 1.

I ett nästan ofattbart stort folkhav (snudd på 20 000) så fanns det nog inte en tumme som inte hölls för Järvsöfaks.

Han vann sitt tionde (!!!!!!!) SM!!

Helt fantastiskt.

Han fick stående ovationer och jag hade gåshud när han svängde in på upploppet.

Vilken sagolik häst!!!!

Han har tjänat osannolika 21 miljoner. (Saknas lite drygt 12 000 kr)

Jodå, han kissade sedan i håven som undertecknad höll i. :-)

Tänka sig vilken förmån att förpacka en världartists urin.

Eller kanske inte just den biten....men allt annat. ;-)

Fotona är för övrigt tagna av min eminenta hovfotograf Ulrika.

(Just på Bergsåker i lördags då tränaren red tillbaka i segerdefileringen.)

Vid stallet där älsklingshästen bor finns det en jättefin äng.

Eject brukar alltid släntra ut på den, lite nonchalant till en början, sedan tokäter han allt han kommer över.

Likt en dammsugare snaskar han i sig det mesta utom smörblommorna.

Tur det förresten eftersom de är giftiga.

För ett antal veckor sedan försvann allt gräs, inte spårlöst ty resultatet stod kvar.

16 rundbalar.

Fina vita inplastade....till Ejects stora förtret.

Inte många grässtrån att gnaga på, vilket i sin tur förkortade våra turer med minst 8 minuter.

Det är den tid man får lägga till för själva gräsätandet.

Men nu har jag funderat på detta med balarna.

Som sagt, 16 till antalet.

15 i grupp och en ensam stackare långt ifrån de andra.

Vad är problemet??

Är rundbalen mobbad??

Helt enkelt elakt utstött av de andra i rundbalsgänget??

Då måste jag isf ringa BRIS. (Balens Rätt I Samhället)

Eller är det en frihetsdyrkare??

Som vill känna vindarna blåsa i den där lilla plastsvansen som blir kvar på balarna??

Söker den sina rötter?? :-)

Jag måste lösa detta med den ensamma rundbalen.

Jag ser det tom som en livsuppgift.

Iaf nu när jag inte längre vaktar bilen med stort B.

Hur gör man för att tala med en bal??

Läser en bok??

Mannen som kunde tala med balar??

Snälla......hjälp!

Det kan vara skillnaden mellan liv och död.

Jag är pigg.

Två barn är på skolan.

Frukt med till båda.

Kläder till idrotten för den ena.

Fika till utepasset för den andre.

Kontaktböcker är med.

Jag lyckades med det otroliga, missade ingenting.

Barnen lämnades i tid.

Hallelujah!!!

Men ssssccccchhhh, säg inget till någon.

Vill gärna vidhålla min image som trött förvirrad fyrbarnsmor.

:-)

I helgen har stora ting skett.

*nickar*

Jodå....mitt liv fick plötsligt ny mening.

En helt ny innebörd. *nickar återigen*

Jag fick ett uppdrag. Viktigt.

Jag repeterar, viktigt.

Nästan så att man skulle kunna skriva det med stora bokstäver.

VIKTIGT.

Det är inte de tagna dopningsproverna på världens bästa kallblod Järvsöfaks jag åsyftar.

Ej heller det på vinnaren av en miljon kronor, Commander Crowe.

Nej nej, detta tillhör en annan dimension.

Jag fick vakta något viktigt.

Då jag är en en person som tar sådant på största allvar så har jag vaktat med livet som insats.

Stått givakt.

Med brödkaveln i högsta hugg då jag inte har något annat vapen att tillgå.

Iofs är det en kavel i marmor så jag torde kunna åsamka stor skada.

Jag var som sagt och arbetade under hela lördagen.

Då hyrde jag helt sonika in ett vaktbolag.

Vi kan kalla det Supervakt AB (med rätt att döda).

De fick också vakta föremålet med livet som insats.

De hade riktiga vapen. *imponerad*

Under gårdagen hämtades dock föremålet av ägaren och jag kunde äntligen slappna av.

Ögonen gick nästan i kors efter att ha ha varit på alerten hela helgen.

....och så somnade jag med kläderna på senare också. :-/

Vad har jag vaktat då?

Kan man kalla det för en pärla?

Mycket möjligt.

Den var iaf glänsande röd.

Vacker som en sommardag. Gnistrande.

Jag har i smyg smekt över den med handen.

Pärlan. Bilen med stort B.

....som har bott på vår gård över helgen.

Bilens ägarinna har varit på tur till Gävle med Mr Right.

Jag fick förtroendet att vakta fordonet. *ler stort*

Tror jag lyckades riktigt bra med mitt uppdrag.

Pärlan och jag.

Den riktiga pärlan är dock bilens ägarinna.

Maken till gott hjärta har sällan skådats på (i) levande människa.

Puss my darling Tea!!

Men nu då!!!????

Nu är det väl snart dags iaf!!??

Dans Bruno startade idag.

Bushårt gäng och sötnosen Bruno lyckas med bedriften att bli fyra.

På nytt prydligt rekord!!!

Jag bockar och bugar och gratulerar.

Så nu måste det nog vankas tårta snart.

12 000 fina friska kronor in på Melinskans konto.

Fattar ni vad många fina tårtor man kan köpa för dem?? ;-)

Grattis Bruno och Erika!!!!!

Snyggt jobbat med en, enligt din egen utsago, snudd på allmänfarlig nordsvensk. :-)

Det är nog formen.....

Tillägg:

Vidhåller att formen är ett faktum även om jag nu påstod att Bruno var en buse.

F´låt Bruno.

Brukar med glädje gå in på nya bloggar.

Hittar jag någon som skriver sitt första blogginlägg kan jag oftast inte låta bli att lämna en kommentar.

Bara för att välvilligt önska dem välkomna in i bloggvärlden.

Den värld jag var så övertygad om att jag själv skulle tröttna på.

Ganska snabbt tom, max 3-4 månader.

Nu sitter jag här....snart 10 månader senare och har inga planer på att sluta blogga.

Ibland blir det inte lika frekvent uppdaterat men det är alltid lika förvirrat.

Det är min röda tråd.

Ju mer förvirrat desto bättre.

(Gammalt djungelordspråk.)

Många som skriver sitt första inlägg börjar med just de orden.

Detta är mitt första inlägg osv....vad skall jag skriva om...osv.

Själv nämnde jag inte detta med ett enda ord utan slängde mig helt sonika in i den förvirrade värld som kallas min egen.

Helt utan skyddsnät.

Läs här.

Dumdristigt?

Tokigt?

Kul?

Inte en aning men här är jag, nästan 1000 inlägg senare, fast besluten att fortsätta skriva om liv (nyfödda marsvinsbebisar) och död (iskall avrättning av irriterande flugor) och allt däremellan.

Vi hörs, vilket ni vill eller inte. :-)