Ibland händer det att jag går på stadens gator som en vanlig man.

Eeeehhh jag menar kvinna.

Idag fick KappAhl ett besök.

Så här stod det på stora effektfulla skyltar.

Alla bh 99 kronor.

Aaaaahhh tänkte jag.

Kanske man skulle köpa ngt nytt?

Men så tänkte jag logiskt och rationellt.

Finns inte en bh i världen som lyckas upphäva det tyngdlagen har åstadkommit under de senaste årtiondena.

Så jag gav upp.

Det är aldrig försent att ge upp....

Jag har fyllt 40.

Fyller 41 om ca 2 månader.

Konstaterade igår under vinterbilkörning att jag kör som en kärring.

Inget jäkla wrooooooom här inte.

Tycker inte om när jag kör som en tant.

Det må vara återhållsam körning när andra kör.

Men jag???

Jag skall väl för 17 inte köra i klass med Agda 87 år??!!!

Måste undersöka om skyltbyte hjälper.....

*återkommer med svar*

Nu skall jag gå och putsa både glasögon och löständer.

Jag fryser sällan.

Brukar ofta säga till dem som fryser;

Ni har för lite underhudsfett, så är det bara.

Idag hjälper inte allt underhudsfett i världen.

(Jo...kanske....men det lär ju vara svårt att få hit allt på ett smidigt och ej osmakligt sätt.)

Jag fryser!!!!!!!!!

Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Fast bilen startade.

UTAN motorvärmare.

Duktig bil.

Idag var jag på ett möte.

Inte vilket möte som helst.

Nej jag skulle minsann  träffa en tjej som behövde ledsagare.

Hon var helt underbar.

Spontan och rolig och med en enorm positivitet.

Jag är ju likadan så vi lär ju trivas utmärkt ihop!! ;-)

Hon fyllde på mina energidepåer den korta halvtimme vi träffades.

Hon sade nästan på en gång, jag vet att det här kommer att funka.

Sådant värmer ett ackahjärta.

Fick dessutom ett roligt mail av henne.

EXAKT min humor.

Här kommer det;

Muntra upp dig med lite pyssel!
Du Behöver:
- Pappersark
- Döda flugor
- Blyertspenna
- Gooood kreativitet!

Ibland lever jag i en värld där datum inte spelar så stor roll.

Inte veckodagarna heller för den delen.

Ganska skönt men ibland så finns det behov av att staga upp verkligheten.

Några datum här och där som gör att jag måste hålla koll.

Inte låta intellektet slumra till. 

(Som om jag hade något...) ;-)

Nu har jag plötsligt hittat ett datum till.

Den 16:e december är visst sista dagen för att posta julkort. :-/

Aj aj aj aj aj aj aj aj.

Nu blev det jääääääääkligt bråttom för Frk Larsson.

Först och främst vill jag framföra ett tack till er alla.

Ett jättestort tack för era varma och innerliga kommentarer.

Nu är det ju så att min sorg är inte den största.

Den största sorgen har Teas familj, de har mist en mamma, dotter, syster och flickvän.

Min sorg är nog en vilsen liten daggdroppe jämfört med deras ocean.

Jag tänker på henne varje dag och jag kommer verkligen att sakna den där glada tjejen som kom in som ett yrväder.

Jag minns när hon kom in med en påse bullar i ena handen och en present i den andra.

Hennes kommentar var;

-Jag har köpt batterier också!!! :-D

Vad i hela fridens liljor har hon hittat på nu tänkte jag.....

Jodå, darlingen Tea hade köpt en massagestav. *rodnar lätt*

Sådan var hon tjejen med stort T.

Alltid full av bus och glada upptåg.

Det ligger en vacker vit sten från Tea i mitt kök, det står "Carpe diem" på den.

Det skall jag göra och jag börjar inse att jag fortfarande har förmågan att se det positiva i min vardag.

Igår skulle jag tex baka en sockerkaka (för övrigt en av de få saker jag KAN baka).

Jag fixar smeten och smörar sockerkaksformen......och häller i smeten.

Ströbrödet glömde jag bort fullständigt.

Attans.

Använder slickepotten och får ut det mesta igen.

Använder sedan en mycket söt liten sked att ta reda på varenda liten rest av sockerkakssmeten.

Smeten åkte rakt ned i min mage....ååååh så gott det var!!

Sen diskade jag formen och började om igen, den här gången med ströbröd.

Det är inte alltid av ondo att vara lite förvirrad och senil dement.

Har under dagen för avsikt att göra narr av mig själv.

Rensade vilt och brutalt i min inkorg på hotmailen.

Hittade då ett mail från en viss cirkusartist.

Låter det suspekt?

Det är det också.

Narr-Acka kommer tillbaka.

När hon har förtjänat sitt levebröd.

Tänk er följande scenario.

Oerhört grått och tråkigt väder.

Lite lätt regn.

Kallt.

Mor med tre små töser spatserar in på mataffär.

STOOOOOOR vagn.

Fyller den med många många saker.

(Typ mjölk, bröd, smör, ägg, köttbullar, korv, pasta, ja ni fattar va?)

Modern ropar hela tiden till äldsta tösen; Jag seeeer dig. Kom hit.

Varför kan man undra??

Jo för äldsta tösen brukar konsekvent dra sig mot lösgodishyllorna och provsmaka en och annan godis.

När allt är färdighandlat så skall alla tre små barn hjälpa till att lägga upp varorna på bandet.

Vilket egentligen bara blir kaosartat då modern vill lägga streckkoderna åt rätt håll.

Små töser bryr sig inte om sådana petitesser. *informerar*

515 kronor säger kassörskan.

Modern drar kortet.

Köp ej godkänt.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*drar kortet igen*

Köp ej godkänt. :-(

Jag kan knappa in manuellt säger kassörskan.

Vilket resulterar i..........Köp ej gokänt. :-( :-( :-(

Men...men då måste jag åka hem, jag har inget fler kort.

Kan jag ställa påsarna här bredvid frågar jag aningen skamset.

Nej, jag måste tyvärr dra om allt.

Härvidlag tjoar modern inombords av ren och skär lycka.

Föser dock snabbt ned allt i vagnen igen och ler, fast bara lite.

Tar med sig tre små töser (EJ att förväxla med tre små grisar) och stoppar in dem i bilen.

NU....går det upp ett liljeholmens.

Lite lätt fladdrandes brinner det.

Ingen stor och klar låga.

*febril hjärnverksamhet uppstår*

Men....men....var det NU min bank skulle byta från Mastercard till Visa???

Man skulle visst aktivera det nya kortet innan månadsskiftet.

Var det detta månadsskiftet och inte nästa???????

Det var detta månadsskiftet.

Som det kan bli...... :-)