Oj!!

Tiden är MKT knapp...

Men jag vill bara berätta.

Han....den där stora hästen som jag älskar över allt annat.

Han vann igår.:-) :-) :-)

...och mina tårar trillade i vanlig ordning.

Igår fick ju stora söta hästen massage.

Visserligen dök massagemannen upp (efter viss påtryckning) 75 minuter senare än bestämt.

Men det kom ingen krystad bortförklaring utan helt enkelt;

Förlåt....jag glömde bort. 

Det kan jag leva med.

Det kördes med laser och vibrerande maskiner.

Hästen stampade åt en envis mygga och en korkad fluga.

Myggan lyckades jag förpassa till de sälla jaktmarkerna.

Flugan lever ännu lyckligt.

Efteråt fick han gå i hagen en sväng.

Har något med slaggprodukter att göra men jag ger mig icke in på någon form av vetenskaplig förklaring.

(Guldlock kan lämna en kommentar så blir det perfekt.)

Men.....efter hagturen känner jag en viss skepsis.

Vem vill sitta på den hästen??

Frivilligt??!!

Det var hopp rakt upp och åt sidan.

Hopp med knorr.

Hopp med raka framben.

Hopp med bakutspark.

Det var fnys och fräs.

Det var en sjuhelvetes massa hopp helt enkelt.

Väldigt pigg med andra ord.

Den skall jag rida idag.

*bävar....fast bara en aning*

Massören kommer.

Mysigt, cosy....*längta längta*

Knåda, fixa, trixa.

Blir bra.

Snudd på perfekt.

Massören kommer och masserar.....hästen.

*borta....på väg mot stallet* 

Nu åker jag till stallet och rider.

Det skall vara bra för att slippa putsa fönster har jag hört.

Man är helt enkelt inte hemma.

Tar en långtur till klockan 14.00 imorgon.

Då borde det vara för sent för att hinna putsa.

Skicka ett sms om ni tror att jag måste vara borta ännu längre. :-)

070-284 51 52

Vad gör man inte för en mosbricka på vägen hem??? :-)

Jo man sitter som ett pucko i 36 mil i baksätet (i mitten).

Trångt??

Nej Gud nej.....inte alls.

Hästen fick byta kusk då ordinarie var magsjuk.

Det blev nog inte så bra med facit i hand.

(Allt är superlätt med facit i hand.)

Eject blev fyra, mer om det imorgon.

Nu blir det en kopp te.

Sen sängen.

Känns just nu som min bästa kompis.

Näst efter Eject förstås. :-)

Nu far jag och pållen till Östersund.

Ja helt ensamma är vi förstås inte.

Aldrig får man vara riktigt glad. ;-)

Därmed kommer det inte ett endaste inlägg från undertecknad förrän vid 23 ikväll.

Tidigast.

Om jag nu inte får för mig att sms-blogga. :-)

Håll en tumme är ni snälla!!

Jag vet inte riktigt vad som hände...

Var inne hos Ylle och läste om hennes älskade pussmular.

Helt plötsligt satt jag där och tårarna trillade.

Tänker på den där stora drulen som jag rider och pysslar om.

Vilken ful 1-åring det kom till sambon.

Långa ben....stort huvud.

Vad fin han blev som tvååring när han med full spänst travade med böjd nacke.

Allt arbete som sambon lagt ned på att få en trevlig individ som kanske kunde lyckas på tävlingsbanan verkade betala sig.

Eller när han debuterade sent på året som treåring på hemmabanan Bergsåker.

Han vann.

Ja jösses som mina tårar trillade då......

Inte kunde jag väl ana att han senare skulle passera 400 000 kr i insprungna pengar.

Inte heller att han skulle vinna 9 lopp till.

Minns första gången på hans rygg.

Klok, klok, klok.

Okej du sitter däruppe nu...okej inga problem verkade han tänka.

Aldrig några konstigheter.

Men det som känns mest i hjärtat är den där tiden som är sammankopplad med hans tid på Solvalla.

Min (som jag trodde då) sista ridtur en kall höst/vinterkväll.

Stjärnorna gnistrade och månen visade oss vägen.

Mina tårar rann hela tiden.

Jag trodde det var vår sista tur tillsammans.

4 månader senare kom han tillbaka min stora kille.

Bara en spillra av vad vi skickade iväg.

Tunn, sårig och nästan helt livlös.

Som det värkte i mitt hjärta då.

Lilla lilla gubben min.

Vår första ridtur efter återkomsten.

När leendet på mina läppar aldrig ville släppa taget.

Vilken underbar känsla.

All tid jag lade ner på att få livsandarna att återvända.

...och som de återvände!!!!!

Sin första start i nygammal regi vann han med 8-10 längder på den snabbaste tiden den dagen.

Full spänst över mål och spetsade öron.

Inte behöver jag nämna att de trillade då också?

Tårarna.

Nu rids han nästan enbart och han älskar det!!!

Han är blank och fin i hullet och mycket glad och lycklig.

Det värmer mitt hjärta så oerhört när han gnäggar när han får syn på mig.

När han sänker ned sitt stora huvud och lägger det mot min bröstkorg.

När jag får pussa hans två virvlar i pannan.

När han gnager på en borste eller "råkar" fastna i en tröjärm.

Han är min oas i tillvaron.

Min möjlighet till lugn och ro.

Älskade pållen...

Jag är ditt största fan.

Nu och för alltid.

Ååååhh inget stall för Frk Larsson idag. :-(

Sambons tur.

Förbannade jämlikhet. ;-)

Men imorgon.

Då är det min tur!!

På söndag också.

Så det så.

*myser*