Igår när jag och töserna var i stallet så spanade vi på grodyngel.

Eller yngel och yngel...men jo.

De simmar nu...inga ben och så men full aktivitet.

Oerhört pedagogiskt för barnen att följa allt.

(Erkänner att fyrtioåriga mamman tycker att det är ganska skoj också.)

Men...en svart liten skalbaggeliknande varelse simmade omkring där nere i vattnet.

Inte hjälplöst simmande på ytan skrikandes RÄDDA MIG!!

Nej den simmade runt under ytan och spatserade lugnt omkring på kvistar och annat därnere på botten.

Vad var det för djur??

Yvonne du är ju duktig på sådant här!!

Hjälp!!

Våran Hugo.

Jag har berättat om honom tidigare.

Albinofärgad klogroda, bor i ett sexkantigt akvarium med blått grus och en blå STOR Hydman-Vallien.

Ståndsmässigt värre alltså.

Hugo äter levande mjölmask. :-/

Jag vill att Hugo äter upp dem direkt.

Ibland tappar jag de små liven.

De singlar då ner på botten och vild panik uppstår.

Förmodligen både hos dem och mig.

Jag vill nämligen inte att de skall drunkna.

Jag måste då fånga mjölmasken samtidigt som jag till varje pris undviker grodan.

Jag är snudd på livrädd för Hugos breda käft.

Detta är ingen bra ekvation.

Idag tappade jag två mjölmaskar.

Traumatiskt värre.

Jag "räddade" båda.

De får då flytta tillbaka till lilla plastlådan och fortsätta smaska gurka.

Sen väljer jag en ny mjölmask.

Den enes död den andres bröd.

Vad hände??

Jo det skall jag tala om.

En tjej i stallet, jag väljer att kalla henne tjej...hon är lika "ung" som undertecknad.

Hur som helst, hon har en nordsvensk som har varit lite busig med henne.

Frågar då om jag kan tänka mig att prova?

Naturligtvis!!!

På med sadel mm och iväg.

Vips så står vi åt motsatt håll. Hmmm.

Vilken trollkarl vände hästen, jag märkte aldrig något......

Satt dock kvar i sadeln.

Vänder tillbaka, rätt håll för mig fel för hästen antar jag, men inga problem.

Pålle traskar snällt.

Tar vägen tillbaka och går förbi stallet, bara för att provocera.

Nemas problemas.

Upp på en annan väg och inget trassel där heller.

Vänder åter mot stallet, pigg pålle.

Kommer ett stycke kvinna i vit bil.

Hon har rallyhatten på!!

Jag höjer pedagogiskt upp min vänstra hand som ett stopptecken.

Det skiter rallytkvinnan fullständigt i, hon gasar för fullt!

Jag provar igen, upp med vänsterhanden.

Inget gensvar.

Då klapprar postlådorna på höger sida vägen med sina stora munnar och visar alla vassa tänder.

Pålle livrädd.

Kan man iofs förstå...har ni sett en rabiat postlåda???

Han drar iväg och hoppar och studsar.

Här faller Annika av. :-(

Vad beror det på?

Noll feeling?

Dålig balans?

För gammal?

Inget av ovanstående.

Materialfel.

Stigbygeln smäller av på ena sidan. (Den man har foten i.)

Ett stycke Acka rätt ner i asfalten.

Smidigt?

Relativt smidigt.

Faktiskt. :-)

Ja jösses.

Vem hade kunnat tro att jag skulle sakna hästen såååå mycket??!!

39-årig fyrbarnsmor suckar tungt.

Den enda "tillflyktsorten" är borta.

Mitt eget lilla spa står numera 40 mil bort. :-(

Min "må gott häst" är borta.

Älskade lilla (STORA) totten, vad jag saknar dig!!!!!

Eftersom jag är begåvad med 3467 djur så tänkte jag presentera dem.

En efter en...efter en...efter en...efter en....

För er som är TOTALT ointresserade av djur så kan jag glädja er med att alla dessa inlägg börjar med "Min...osv".

Då kan man helt enkelt bara hoppa över att läsa, fiffigt va?

De är dessutom för enkelhetens skull inlagda under "Fyrbent och sly" vilket fritt översatt betyder "Djur och natur".

Har två katter.

Börjar med "min" katt.

Han heter Tish, är  en treårig korthårig huskatt (läs bondkatt).

Färgen är rödtigré....vilket i praktiken betyder "röd/ljusbrun/orange-randig".

Han är unik vår Tish.

Han har nämligen inte fångat ngt levande i hela sitt liv!!!

Möjligtvis en halvdöd fluga.....men det vete f-n.

Då kompiskatten Tin-Tin fångar ALLT, möss, råttor, fåglar ekorrar osv osv så hamnar Tish rejält i bakvattnet.

Han får ibland ärva något halvgammalt....men han är glad för det lilla.

Bristen på nyinfångade djur beror endast på en sak...det är iaf vad jag tror.

Han jamar konstant.

Inte några små mysiga ljud utan rejäla jam där han talar om för HELA omvärlden att "Här kommer jag".

Hur skall man kunna fånga något då??? :-)

Nej, det går ju inte.

Däremot har han specialiserat sig på diskbänkar och köksbord till min stora förtret.

Där ligger hans privata jaktmarker och kan han sno en gurkskiva...ja då är lyckan fullständig.

I övrigt så är han jättesnäll, har en bruten underkäke och en kolossalt fånig uppsyn.

Inte alldeles olik katten på bilden. :-)