Ackas finurliga funderingar

Inlägg publicerade under kategorin Helt galet

Av Annika - 6 oktober 2010 19:19

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet.

Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre.

...och definitivt inte utan syrgas.


Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på.

Knepigt och fullständigt förvirrande.


Fast ganska smickrande.

Nu blev ni ju mkt klokare va??? :-)


  


Det känns iaf lite såhär som ovan.

(Ovan såsom i "åvan"...)


Det här visade sig bli ett av mina mest intelligenta inlägg....ever.


ANNONS
Av Annika - 16 juli 2010 00:19

Jösses amanda!!!!


Jag "glömde" visst delge er viss information. ;-)


Kramfors?

Japp, stämmer! (Dannero)


Brunbränd?

Japp, vääääldigt brun.


Maskulin??

Joooo, mycket snygg.


Tatuerad?

Nej faktiskt inte. Enbart frysmärkt.


Min?

Njaee, inte riktigt med sanningen överensstämmande.

Jag lånar honom dock för ridturer varje vecka. :-)


Walsh Boko är hans namn och han har fyra ben.

De sprang så pass bra ikväll att han blev trea.


Med andra ord är jag säker på att jag får fortsätta rida.


  

En riktig läckerbit!!!!

ANNONS
Av Annika - 13 juli 2010 14:44

gladmymlan

Tisdag 13 juli 14:35

nja...inte min sorts hunk:) min ligger mer åt Rafael Nadal:)))
fast han spelar ju ioförsig tennis:)



Nääää du Gladmymlan...för mycket pojke över Rafael. ;-)

Tillbaka till fotbollen.

Jag uppskattar Uruguayspelaren mer för hans fötter än för hans utseende.


Kom då helt osökt in på en annan fotbolls"kille" som är mer i min smak.

Zinedine Zidane!!

Bara att uttala namnet ger ett ökat välbehag. ;-)

(Precis som hans frisparkar.)


  


...och en till bild på samma objekt.


  


Sådär ja...mer sport blir det nog inte i år, iaf inte i min blogg. 

Av Annika - 13 juli 2010 13:41

Det händer ngn gång då och då...

Att jag blir förstummad och inte har så mycket att tillägga.


Men jag säger bara;


Diego Forlán

 

Vilken kille!

Vilken fot!

Vilka fötter!

 

Levererade.

Gång på gång.

 

Det är det enda jag har att säga angående det fotbollsvm som nyss har avslutats.

 

Förutom....att han duger att titta på också. :-)

 

  

 

Vi tar en till också.

(Lite tantsnusk kan väl inte skada??)

 

  

Av Annika - 15 februari 2010 10:02

Säger bara en sak.


  


Snart så....  :-)

Av Annika - 4 februari 2010 22:06

  


HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Jag hämtade äldsta tösen på skolan idag.

Sonens fröken kom förbi i samma veva.

Hon log sött och sade;

-Fredrik ingår i gruppen som skall ha "Roliga timmen" imorgon.

Har du ngn möjlighet att hjälpa till och göra några frågor??


-Klart jag kan sade jag...hur många?


-Kanske tio...ja tio blir bra sade söta fröken och log igen!!


-Det fixar jag. Inga problem!!

(Log också....dock inte lika sött.)


Jo tjena.

Hur dum får man bli??

TIO FRÅGOR!

För barn 8-9 år.

Väldigt enkelt. Inte.



Jag funderade.

....och så funderade jag lite till.


    


Hjälp!!

Men inte f-n fanns det någon hjälp.

Nåja, trägen vinner.

10 frågor finns nu nedskrivna prydligt och fint på ett vitt papper.

(Säg bara till om ni vill ha dem, jag skickar dem genast med posten.)

Skall posten stavas med stort "P"??

Typ Posten??


Ääääähhhhh.

Who cares?


Till sist vill jag bara säga att jag ridit hästen nedan.

Idag.

I snöyran.

Han var väldigt väldigt väldigt pigg.

....och busig.


  


P.S Jag tror inte jag kommer sluta blogga.

Vad skall jag då göra med alla mina fiffiga bilder??

Av Annika - 8 januari 2010 11:43

Om nu någon varit förbi huset där jag bor, iofs inte särskilt troligt för många av er bor ju långt bort.

Men om nu någon av er skulle ha varit det.....så vill jag bara passa på att dementera en sak.


Det som står utanför ytterdörren är inte översnöade cyklar.

Ej heller en översnöad sittvagn som inte har använts på mycket länge.

Nej.

Så är inte fallet.


Nej.

Cyklarna är sedan länge inställda i förrådet.

Sittvagnen likaså.

Eller förresten, den är bortskänkt till Erikshjälpen.

För längesedan.

Till dem som behöver den bättre.

Den var vid tillfället inte fuktskadad,

Naturligtvis inte....eftersom den inte stått ute.


Det ni eventuellt ser...och tolkar som översnöade cyklar och annat är i själva verket vårat höstpyssel.

Vi har helt enkelt använt oss av toarullar och konstruerat modeller, helt skalenliga, efter barnens cyklar och annat kul.

(Såsom sittvagnar och en nedmonterad bokhylla i trä.)


Dessa har sedan lackats för att stå emot väta i form av höstens regn och vinterns snö.

Följdaktligen så har de numera antagit formen av översnöade cyklar osv.

Mycket trovärdiga och faktum är att fler än en har tagit fel.


Men cyklarna är som sagt i förrådet sedan länge.

Toarullsmodellerna får stå ute så länge lacken håller.

Bara så ni vet.



Visar ovan en översnöad cykel, man ser klart och tydligt att det är en riktig cykel inuti  .

I vårat fall finns det bara snöiga konturer. 

Möjligtvis tittar en och annan kartongbit fram.

Knappt synbart men ändock.

Av Annika - 22 december 2009 08:34

För exakt två veckor sedan gjorde jag något jag aldrig borde ha gjort.


Det var följdaktligen en tisdag, fast mer eftermiddag/kväll än morgon som nu.

Jag hade en förunderlig känsla i kroppen.

Oro, förväntan, spänning.


Jag satte mig i bilen och åkte mot stallet.

Snart skulle den komma.....den där skogsvägen.

Skulle jag svänga in??

Eller helt sonika bara åka förbi som om ingenting hade hänt??

Låtsas som om en träff aldrig hade bestämts??

Jag kände mig som en vilsen åsna mellan två hötappar.

Men jag är 40 år och gör som jag vill, alltså svängde jag in.

Spänningen steg, skulle jag vara ensam??


Ja, väldigt ensamt var det.

Fast inte länge.

Sällskapet dök nästan upp från tomma intet.

Jag reagerade starkt.

Ni vet den där känslan när man vet att man inte borde??

Men till sist inte kan stå emot....

Exakt så kändes det.


Hela jag blev uppfylld av en euforisk känsla....och så lite skam.

Eller ganska mycket skam.

Jag borde inte vara på den här platsen, inte med det här sällskapet.


Doften av mitt sällskap fyllde mina näsborrar och jag slöt mina ögon.

Njöt bara njöt...trots skammen.


Till slut fanns ingen återvändo, jag kände smaken av mitt sällskap.

Det smakade mer.....och mer...och mer.

Absolut närhet.

Vilken häftig känsla!!


Två på en skogsväg.

Hur simpelt som helst men ändå så underbart.

Hur skulle mitt vanliga liv kunna fortsätta efter detta???


Jag smakade igen...och igen....och igen.

Till slut så fanns det inget mer att smaka.


VA???

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
VA?? Var påsen redan slut????????????

Min fantastiska påse med Polly var den verkligen slut??

Hur var det möjligt????????

Vi träffades ju nyss.


  


Vi har iaf beslutat oss för att fortsätta dejta Polly och jag.

Fast kanske inte på en skogsväg.....utan mer hemma i soffan.

Kanske på en lördag??

Då är det tillåtet att äta godis.

Har jag hört. ;-)


P.S För övrigt har jag räknat antalet godisar i en Pollypåse.

I den sista var det 95½ stycken.

Det blir nästan 100 ljuvliga smakupplevelser det.

*konstaterar....helt i onödan* :-)






Presentation


God put me on earth to accomplish a certain number of things.
Right now I´m so far behind that I will never die.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2011
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Ackas finurliga funderingar med Blogkeen
Följ Ackas finurliga funderingar med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se