Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)

Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli.

Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats.

Det visade sig senare att den inte var så förbaskat bra då det fanns 236 fotbollsplaner till inom samma område.

Matchen jag skulle titta på gick naturligtvis längst bort.

Hur som helst...mellan halvlekarna skulle en kopp kaffe inhandlas för att hålla frosten borta från nästippen.

Plånboken var i den perfekt parkerade bilen. :-/

Ja ja...lite motion har väl aldrig skadat så jag promenerade någorlunda raskt iväg.

När jag kom fram till bilen så tänkte jag att jag kanske kan sätta mig i den några minuter för att slippa blåsten.

Sagt och gjort.

Hoppade in i baksätet och pustade ut.

Varmt och skönt....*njöt i fulla drag*

Slut på rast och vila och jag öppnade bestämt dörren.

Eller jag försökte...och försökte igen.

Icke!! Lika säkert som Fort Knox.

DÅ slog det mig att bilens bakdörrar har barnlås inkopplat, jag vet inte hur för jag har inte gjort ngt medvetet men en dag så var det bara så.

Där satt jag alltså i baksätet på min egen bil utan att komma ut.

Men vad 17...det finns ju framdörrar!!!

Förflyttar mig då till mittendelen av baksätet och graciöst trär jag mitt ena ben mellan sätena.

På något underligt sätt fastnar jag med foten i handbromsen och sitter liksom fastkilad.

Jag tror inte att detta hade något att göra med min alltför runda kroppshydda kombinerat med min ngt mindre bil men man kan aldrig så noga veta.

Det tog iaf både tid, energi och tålamod att tråckla sig loss.

Jag missade visst en del av andra halvlek också.

(Jag tror att det var därför de förlorade...)

Nu skall jag satsa på andra transportfordon!!

Här vore det väl själva f-n om man fastnade med foten. ;-)