Min kväll på casinot.

Korta versionen;

Kom, lyssnade på dansbandsmusik, gick hem.

Längre versionen.

Jag jobbar som ledsagare åt en tjej som heter Josephine.

Hon är 23 år och älskar många saker. Dansbandet Titanix är en av dem.

Det visade sig att de skulle gästa Casino Cosmopol i "min" stad Sundsvall och hon ville gå dit och titta.

Hon frågade...Annika kan vi gå?

Inom mig vred sig hjärtat fyra varv runt levern, den ena lungan hoppade likt en livrädd hind in i den andra lungan.

Jag tappade andan och ville bara skrika;

Är du tooooooooooooooookig människa?? (Ty jag avskyr dansbandsmusik.)

Men jag svarade glatt;

Klart vi kan!!

Sagt och gjort, Jossan hämtades klockan 20.00 och vi styrde kosan mot casinot.

Med min enorma charm och oemotståndliga personlighet så lyckades jag med konststycket att få tillstånd för fotografering.

Det är iaf så jag vill se det för det var jag som frågade. :-) :-) :-)

Dansbandet äntrade scenen klockan 21, en trådsmal kvinna uppenbarade sig plötsligt. Hon tog ett rejält tag i mikrofonen och önskade oss välkomna och hoppades att vi skulle få en underbar kväll.

Redan här tänkte jag "jippie" för mig själv.

Lite bakgrundsinfo.

Jag tycker inte om dansbandsmusik.

Inte alls.

Jag kan inte dansa.

Verkligen inte.

Jag är ständigt på väg mot ett annat håll än den som för.

Varför får inte kvinnan föra....??

Jag kan absolut inte bugga. Heller.

Jag väger för mycket så kliver jag dem på tårna så måste jag omedelbart ringa 112.

Jag noterade dock flertalet saker under denna kväll.

Många olika dansstilar finns det.

Vissa bättre än andra.

Eller iaf mer följsamma.

De riktigt rutinerade dansande männen har en liten handduk nonchalant nedstoppad i bakfickan.

Jag tyckte inte det var särskilt snyggt.

Säkert praktiskt...men inte snyggt.

De som verkligen kan dansa ser ut som om de är siamesiska tvillingar.

Dock verkar nässpray vara ett nödvändigt tillbehör då de konstant gnuggade sina näsor mot varandra.

De beror väl på att det kliar i dem, inte sant??

En kille med asiatiskt ursprung förde sin danspartner på ett sådant utmanande erotiskt sätt att jag nästan var tvungen att titta bort.

Jag sade nästan....

(I själva verket följde jag dem konstant heeela kvällen.) ;-)

Närmare sex med kläder kommer man inte, detta utan att vara provocerande.

Jag överlevde kvällen.

De spelade inte så tokigt, alldeles vanlig musik faktiskt.

Säg det inte till någon bara.

Jag blev uppbjuden av tre män.

1. En man med lättare förståndshandikapp.

2. En man med utländsk härkomst.

3. En man som låg i ålderskategorin 65+.

Jag tackade vänligt men bestämt nej till alla tre och förklarade varför.

Jag var ju där som ledsagare och hade tyvärr ingen möjlighet..

De förstod och tackade så mycket och hoppades på återseende.

De insåg aldrig vilken tur de hade.

Så nära en verklig "nära döden upplevelse" har de aldrig varit.

Det tar jag faktiskt gift på. :-)

Jag har minsann varit på casinot.

Det är iaf så jag vill stava det.

Men jag inbillar mig att det på tråkigt svenskt vis stavas kasino.

Hur som helst.

Jag har studerat ett dansband och framförallt alla de där som dansade.

Helt otroligt.

Jag lärde mig massor.

Jag återkommer och delger er alla viktiga detaljer. ;-)