(Min käre far som yttepytteliten. Nåja ganska ung iaf.) 

För många många år sedan så hade vi en häst som hette Campari Speed.

Han var en duglig medelmåtta....med ett mycket speciellt humör.

Åtskilliga diken, reklamskyltar och rabatter fick påhälsning av den hästen.

(Vill minnas att han inte var sämre än tvåa i sina första åtta starter.)

Hur som helst så var vi till Romme travbana för att starta.

Hästen fick promenera lite och lämnades sedan i sin box med hö och vatten.

Vi övriga, dvs min far och mor och killen som hjälpte till med hästen for iväg för att få oss ngt i magen.

Hittade ett köpcentrum strax utanför travbanan.

Bilen parkerades och maten hägrade bara några meter bort.

Men först så skulle hela gänget gå och utföra lite behov på toaletten.

Det fanns stooooora toaletter.

Ni vet, ett rum för herrarnas och ett för damernas med massa små toaletter i ett större rum med handfat osv.

Ja ni fattar säkert, ni har förmodligen sett offentliga toaletter förr. :-)

Min far och killen gick in på herrarnas och min mor och jag gick följdaktligen in på damernas.

Min pappa som är en mkt busig man fylld av idéer blev klar snabbt som attan.

Då flög fan i honom och han fick ett av sina allra bästa uppslag.

Han såg ju att killen var kvar på sin toalett.

Då skyndade han sig mot dörren ut från stora toaletten, stannade till, slog av den stora strömbrytaren så att allt blev svart.

Sedan sade han med hög stämma;

Där kan du sitta din jävel!!!!!

Sedan gick han ut därifrån.

(Förmodligen helnöjd med sig själv och sitt lilla skämt.)

Problemet var bara att när pappa kommer ut från toaletten och drar sig mot restaurangen så ser han att killen redan var ute.

Vi undrade länge vilken stackare som egentligen satt där inne på toaletten och om han någonsin vågade sig ut igen.......

Efter ett låååååååååååååååångt och skönt jullov så är det vardag i mitt hem.

Kan det bli värre??

Jag bara undrar.

Knappast! :-/

Nej strax före 07 var jag tvungen att vakna.

Utvilad?

Njae.

(Men inte fullt så död som jag hade förväntat mig men det kan jag ju inte skriva här...detta är ju ett nära-döden-inlägg.) ;-)

Hur som helst så tycker jag att vardag är ett tråkigt fenomen.

Fram för fler helger!! *hissar idé-flaggan i topp*

Inte nog med att jag kör som en kärring....jag väljer väg som en också.

Igår när jag skulle på banken så fanns där en söt liten genväg.

Upptrampad i snön.

Jag tog raskt belsutet att inte använda den.

Den såg lite knölig ut och jag kunde möjligtvis ramla.

Det var iaf den snabba slutsats jag drog.

Till mitt försvar så var den i nedförsbacke.

(Inte mycket till försvar.....)

Nu tjänade man inte mycket på att använda den heller, det måste också meddelas till mitt försvar.

Eftersom jag är lat av naturen så hade jag använt den.....om man hade sparat massor av meter.

Nu valde jag att gå den på tillbakavägen, då var det ju uppför.

Risken att ramla var inte lika stor då.

Men stämpeln som tant, den satt redan fast i pannan.

Om nu någon varit förbi huset där jag bor, iofs inte särskilt troligt för många av er bor ju långt bort.

Men om nu någon av er skulle ha varit det.....så vill jag bara passa på att dementera en sak.

Det som står utanför ytterdörren är inte översnöade cyklar.

Ej heller en översnöad sittvagn som inte har använts på mycket länge.

Nej.

Så är inte fallet.

Nej.

Cyklarna är sedan länge inställda i förrådet.

Sittvagnen likaså.

Eller förresten, den är bortskänkt till Erikshjälpen.

För längesedan.

Till dem som behöver den bättre.

Den var vid tillfället inte fuktskadad,

Naturligtvis inte....eftersom den inte stått ute.

Det ni eventuellt ser...och tolkar som översnöade cyklar och annat är i själva verket vårat höstpyssel.

Vi har helt enkelt använt oss av toarullar och konstruerat modeller, helt skalenliga, efter barnens cyklar och annat kul.

(Såsom sittvagnar och en nedmonterad bokhylla i trä.)

Dessa har sedan lackats för att stå emot väta i form av höstens regn och vinterns snö.

Följdaktligen så har de numera antagit formen av översnöade cyklar osv.

Mycket trovärdiga och faktum är att fler än en har tagit fel.

Men cyklarna är som sagt i förrådet sedan länge.

Toarullsmodellerna får stå ute så länge lacken håller.

Bara så ni vet.

Visar ovan en översnöad cykel, man ser klart och tydligt att det är en riktig cykel inuti  .

I vårat fall finns det bara snöiga konturer. 

Möjligtvis tittar en och annan kartongbit fram.

Knappt synbart men ändock.

Inuti mitt lilla fina paket så fanns en lapp.

Så här stod det;

Detta paket,

bör du fortsätta öppna i ensamhet.

Innehåller lite av mitt nöje inför jul,

jag gör det nästan bara för att det är kul.

Paketet kan nog räcka till flera,

eller till EN - som vill ha mera..

Hoppas inte transport och kyla förstör så mycké

och att något faktiskt faller i ditt tycke!

Kramar från Kalmar - bättre sent än aldrig..

När jag öppnade paketet så  uppenbarade sig ett litet paradis.

I form av praliner.

Massor av söta handgjorda praliner.

Goda, goda, goda......fantastiskt goda var/är dom.

Allvarligt Mia, du känner ju mig.

Det står Annika på varenda en av dem.

Jag tänker inte bjuda bort en endaste en.

Så det så.

(Obs, inte mina paraliner på bilden. Jag fick mååååånga fler.)

Mmmmmmmmmmm.

....och du.....TACK!!

Posten levererade ett paket till min låda igår.

Ingen avsändare....

Hur spännande som helst!!!!!!

Jag har fyllt 40.

Fyller 41 om ca 2 månader.

Konstaterade igår under vinterbilkörning att jag kör som en kärring.

Inget jäkla wrooooooom här inte.

Tycker inte om när jag kör som en tant.

Det må vara återhållsam körning när andra kör.

Men jag???

Jag skall väl för 17 inte köra i klass med Agda 87 år??!!!

Måste undersöka om skyltbyte hjälper.....

*återkommer med svar*

Nu skall jag gå och putsa både glasögon och löständer.

Var på uppdrag.

Mjölken var slut.

Illa.

Iaf i ett hem fyllt av små barn.

Det fanns dessvärre ingen mjölk att uppbringa.

Inte i första affären.

Inte i andra affären.

I tredje affären låg det sex stackars lättmjölk och skräpade.

De darrade i sin ensamhet.

De huttrade och liksom kröp ihop och försökte komma under varandra.

De blev förmodligen livrädda när en matrona som undertecknad störtade fram.

Jag tog hand om två av dem, jag tycker nämligen inte om lättmjölk.

På vägen ut hamnade jag bakom en man som hade nygjorda slingor i sitt kortklippta hår.

Det var inte snyggt.

Synd och skam att behöva säga det men han såg ut som en prickig gepard.

Fast inte som ovan utan på helt fel sätt.  

Jag har faktiskt inte hämtat mig från chocken ännu. :-/