Först och främst vill jag framföra ett tack till er alla.

Ett jättestort tack för era varma och innerliga kommentarer.

Nu är det ju så att min sorg är inte den största.

Den största sorgen har Teas familj, de har mist en mamma, dotter, syster och flickvän.

Min sorg är nog en vilsen liten daggdroppe jämfört med deras ocean.

Jag tänker på henne varje dag och jag kommer verkligen att sakna den där glada tjejen som kom in som ett yrväder.

Jag minns när hon kom in med en påse bullar i ena handen och en present i den andra.

Hennes kommentar var;

-Jag har köpt batterier också!!! :-D

Vad i hela fridens liljor har hon hittat på nu tänkte jag.....

Jodå, darlingen Tea hade köpt en massagestav. *rodnar lätt*

Sådan var hon tjejen med stort T.

Alltid full av bus och glada upptåg.

Det ligger en vacker vit sten från Tea i mitt kök, det står "Carpe diem" på den.

Det skall jag göra och jag börjar inse att jag fortfarande har förmågan att se det positiva i min vardag.

Igår skulle jag tex baka en sockerkaka (för övrigt en av de få saker jag KAN baka).

Jag fixar smeten och smörar sockerkaksformen......och häller i smeten.

Ströbrödet glömde jag bort fullständigt.

Attans.

Använder slickepotten och får ut det mesta igen.

Använder sedan en mycket söt liten sked att ta reda på varenda liten rest av sockerkakssmeten.

Smeten åkte rakt ned i min mage....ååååh så gott det var!!

Sen diskade jag formen och började om igen, den här gången med ströbröd.

Det är inte alltid av ondo att vara lite förvirrad och senil dement.

 

Linda

7 december 2009 15:22

Fin blogg du har :),, Joo den blev ju bra som du gjorde och god,,

( Linda

http://linda90.bloggplatsen.se

 

Filifjonkan

7 december 2009 15:39

Hej Acka.Så glad jag blev när jag såg din kommentar glad för att du är på väg..Ja du har så rätt man kan inte förstå en ocean av sorg,,,som de allra närmaste måste känna men lite kan man förstå av sin egen sorg och saknad. Saknaden är ju det svåraste. Det är så lätt att som utomstående säga att" man måste var glad och tacksam för den tid man hade tillsammans eller fick lov att känna varandra," dit kommer man s småningom men inte just nu. Tycker du har jobbat på bra men man får gråta och stampa och svära med för det måste ut någonstans. Hoppas din sockerkaka blev bra till sist.
kramis.

http://filifjonkan-se.bloggagratis.se/2009/10/09/2063947-nu-fungerar-det-450x450-sa-da-ar-filifjonkan-pa-banan-igen-enl-texten/#kommentarer

 

anna

7 december 2009 17:17

usch ja oceaner av sorg, men ändån, kan man mäta den? om man tycker så gräsligt mkt om någon och denna försvinner...då känner man sorg sen om någon känner "värre" eller kände människan "mer" spelar mindre roll. Jag har gråtit milsvida tårar för en .....katt. Men sorgen visste inte att det var en katt, sorgen visste bara att jag förlorat något som var mej väldigt kärt.

ta hand om dej, käka sockerkaks-smet och kämpa på. stor kram till både dej och hennes familj!

http://www.gladmymlan.blogspot.com

 

Micke

7 december 2009 21:34

Vad ska man egentligen skriva... Har svårt för att handskas med sorg och så kommer du med massa sorg i hjärtat och frågar om jag funnit Julen i min själ... *klump i halsen* Ta hand om dig vännen... Kramar om

http://tomten.bloggplatsen.se

 

Laila

7 december 2009 21:53

Tänker på dej. Jag förstår saknaden av en älskad vän. Kram.

 

Eva me flock

7 december 2009 22:20

underbara människa, du är bara såååååååååå bäst. Önskar så att ja "kände" dej IRL så att säga... ja tror vi skulle komma ypperligt överens.
Har inte gått en dag utan att ja tänkt på dej å din vän som mist livet.. visst *övertygad* om att hon ändå finns där nånstans å vinkar glatt till dej, å ler sådär finurligt åt ditt sockerkaksbakande ;0) de skulle då jag ha gjort.
Många kramisar till dej! du e bäst

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

 

Yvonne

9 december 2009 06:59

Ja, det fanns en mening med att Tea skulle komma in i ditt liv! Hon lämnar massor av fina och roliga minnen hos dig! Kan tänka mig att hon skrattar gott när hon tänker tillbaka på saker ni gjort tillsammans och att hon sträcker ut en tröstande hand de stunder då allt känns svårt.

Mina tankar går också till hennes familj. Hoppas att dom får allt stöd och all hjälp dom behöver för att klara sig igenom det här.

Varm kram!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...