Ikväll hittade jag den.

Min "bok".

Från Tea.

Då kändes det lite lite lättare.

På ngt konstigt förunderligt sätt så kändes det faktiskt en aning lättare.

Jag smekte framsidan och tittade på varenda liten detalj.

Teas händer har gjort allt det där vackra på framsidan.

Till mig.

Jag är övertygad om att Tea sitter däruppe och ler åt mina små fånigheter.

Jag skall fortsätta skriva dem också.

Alla mina fullständigt onödiga fåniga inlägg skall skrivas.

Så är det bara.

För min egen skull och för att hon skall ha ngt att le åt när hon tittar ner.

Först och främst vill jag framföra ett tack till er alla.

Ett jättestort tack för era varma och innerliga kommentarer.

Nu är det ju så att min sorg är inte den största.

Den största sorgen har Teas familj, de har mist en mamma, dotter, syster och flickvän.

Min sorg är nog en vilsen liten daggdroppe jämfört med deras ocean.

Jag tänker på henne varje dag och jag kommer verkligen att sakna den där glada tjejen som kom in som ett yrväder.

Jag minns när hon kom in med en påse bullar i ena handen och en present i den andra.

Hennes kommentar var;

-Jag har köpt batterier också!!! :-D

Vad i hela fridens liljor har hon hittat på nu tänkte jag.....

Jodå, darlingen Tea hade köpt en massagestav. *rodnar lätt*

Sådan var hon tjejen med stort T.

Alltid full av bus och glada upptåg.

Det ligger en vacker vit sten från Tea i mitt kök, det står "Carpe diem" på den.

Det skall jag göra och jag börjar inse att jag fortfarande har förmågan att se det positiva i min vardag.

Igår skulle jag tex baka en sockerkaka (för övrigt en av de få saker jag KAN baka).

Jag fixar smeten och smörar sockerkaksformen......och häller i smeten.

Ströbrödet glömde jag bort fullständigt.

Attans.

Använder slickepotten och får ut det mesta igen.

Använder sedan en mycket söt liten sked att ta reda på varenda liten rest av sockerkakssmeten.

Smeten åkte rakt ned i min mage....ååååh så gott det var!!

Sen diskade jag formen och började om igen, den här gången med ströbröd.

Det är inte alltid av ondo att vara lite förvirrad och senil dement.