Varenda förbannade morgon när jag vaknar så inser jag;

Tea finns inte mer.

Hon vandrar inte på denna jord.

Inte längre. Aldrig någonsin.

Det gör så ont i hjärtat.

Det gör så väldigt ont.

I någon sorts vild förtvivlan har jag letat boken jag fick av henne.

Ingen vanlig bok utan ett typ noteringshäfte med tomma sidor för mig att fylla med mina ord.

Framsidan hade Tea knåpat ihop själv.

Ett stort vackert "A", kantat med silkeslent band.

Några blommor och det var så vackert.

Bara det att hon hade tagit sig tiden att göra detta betydde så mycket för mig då.

Ännu mer nu.

Jag hittar inte den här boken.

Det gör mig också ledsen.

Som om denna bok skulle kunna få Tea tillbaka, det fattar jag ju att den inte gör.

Jag förstår det innerst inne.

Jag vill ändå hitta den.

Så förtvivlat mycket.

Men nu tror jag inte att min darling Tea skulle vilja att jag letar så energiskt och vansinnigt efter denna bok.

Hon skulle nog säga;

Men gumman sluta leta....ut och lev livet.

Glöm inte bort att leva.

Så för din skull tjejen så tänker jag leva livet så väl jag kan.

Jag tänker aldrig mer ta någon för given.

Jag litar på att du finns däruppe och håller ett öga på mig.

Jag hoppas att du osynligt tar min hand när livet känns tungt och leder mig i rätt riktning.

Jag saknar dig så väldigt väldigt väldigt mycket.

 

Siw

1 december 2009 16:26

Kramar om!

http://yllegarnets.blogg.se

 

Filifjonkan

1 december 2009 18:43

Åhh Acka,,,jag kan inte trösta dig men jag hör dig..och håll i,,,

http://filifjonkan-se.bloggagratis.se/2009/10/09/2063947-nu-fungerar-det-450x450-sa-da-ar-filifjonkan-pa-banan-igen-enl-texten/#kommentarer

 

ylle

1 december 2009 19:57

Man får aldrig ta någon för given, den lektionen får vi om och om igen... Vi bör väl göra som nallarna, hålla om varandra medan vi kan!

Och aldrig lämna en positiv kommentar osagd. Jag känner med Dig i Din stora sorg...

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Annelie

1 december 2009 22:32

Var rädda om varandra medan tid är!

Känner med dig, hennes familj och övriga vänner!

Kramar om!

http://eilenna.bloggagratis.se

 

nilla

1 december 2009 22:33

*KRAM*

http://nillalivet.blogspot.com

 

Lisa

2 december 2009 00:42

Vet hur det känns,,,Misste en vän för ca 1År sedan..FRUKTANSVÄRT!!
Sänder massa tröstekramar till dej..Dom hjälper föga men iallafall..

http://dagslandan.bloggagratis.se

 

H C Barregren

2 december 2009 09:01

Men oj. Skickar en kram till dig!

http://www.bums.nu

 

Kerstin

2 december 2009 10:34

Så så.....lilla vännen....
Hur går det med den lille grabben?

http://www.osloskanskan.blogspot.com

 

anna

2 december 2009 21:47

kära goa lilla du. saknaden och sorgen ligger som en dimma över dina ord. kan inte ens förstå hur det kan kännas..så otroligt sorgligt och jag gråter en tår för dej, känslan av "aldrig mer" , den totala sanningen att det hänt, är obeskrivligt svart.
jag hoppas att du har mkt stöd omkring dej, människor som tar dej i handen och bara sitter där och är ledsna med dej. jag får i brist på annat skicka alla värmande tankar jag kan, och en jääättestor lång varm kram....ta hand om dej idenna svåra stund!!!!!
tusen kramar anna

http://www.gladmymlan.blogspot.com

 

Yvonne

3 december 2009 00:31

Vet inte vad jag ska säga... Det känns så orättvist...
Sänder många kramar...

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

Yvonne K

3 december 2009 01:12

så fint du skriver...

Kramar

http://yvonnek.bloggagratis.se

 

Filifjonkan

3 december 2009 12:59

Inne för att se om du möjligen ,,,hur går det för dig hoppas du tar dig igenom detta . Livet går vidare man märker det så småningom fast man inte tror det just nu när det är som svårast innan man tagit till sig det hela. Man måste lära sig att hantera sin sorg och smärta det är fruktansvärt svårt men så småningom bit för bit så lär man sig.. Sorg är det bland det svåraste man har som människa. Finns inga recept mot det eller mediciner som kan ta bort smärtan. Det är bara du själv som får lära dig att liksom gå igen.Men du har stöd ikring dig så det är bra. Kram till dig..och håll i....

http://filifjonkan-se.bloggagratis.se/2009/10/09/2063947-nu-fungerar-det-450x450-sa-da-ar-filifjonkan-pa-banan-igen-enl-texten/#kommentarer

 

Ulrika

4 december 2009 15:31

Va fint du skrev!

Sorgen är märklig. Små saker kan tyckas viktiga och tvärtom.
Det är bara att lära sig av allt som händer.

Ta inget för givet.

Kramar om dig ordentligt!

http://ulrikasyr.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...