Livet utan deo stick är kvalfyllt.

Snudd på outhärdligt.

Inte bara för mig utan även för andra. ;-)

Nej då, så illa är det inte.

Men faktum kvarstår....jag älskar min anti-perspirant.

Vilket jäkla ord förresten.

Nu är det så illa att den har varit som bortblåst några dagar.

Jag har bra ordning på saker och ting. (Förutom nycklar, plånbok och mobil.)

Den brukar alltid ligga i min väska.

Men icke.

Det innebar att det gamla deo sticket har fått sin beskärda del av petande, fixande och trixande.

Det finns kvar även om det ser slut ut. *konstaterar*

Iaf när man har ett sådant krämigt (cremigt såg inte bra ut) som jag har.

Nu är dock min nya deo återuppstånden!!

Från barnens strumpkorg!!

Hur i hela världen hamnade den där?????

Smeker den ömt och återbördar den till dess rätta plats i väskan.

*ler stort och lyckligt*

Så här är det.

Alla rykten om min död är överdrivna.

Jag lever.

Ganska väl.

Men jag har bara inte tid med er.

Jag filar* på ett personligt brev som jag anser är viktigt.

Det skall följa med som bästa kompis till en jobbansökan.

* filar

Fritt översatt;

Ta bort textstycken som inte hör hemma där....ty själva producerandet av text har aldrig varit problem för en Annika.

Tar helt enkelt och kopierar min egen text.

Läs här.

*vinkelivink*

Marsvinsfamiljen har utökats, fast bara lite. :-)

Hon är inte särskilt stor alls.....men söt!!

Jättesöt!!!!!!

Det här är Bedårande Bea.

Hon är en liten marsvinstös av rasen lunkarya.

Det är en unik svensk marsvinsras.

Stort tack till uppfödaren Tina Engström för en supergo liten kicka.

Äldsta tösen är hemma från skolan.

Hittar följdaktligen sin mor vid datorn då densamma är ute på bloggrunda.

-Mamma skall jag klia dig på ryggen?

Åååh tack snälla säger jag.

Liten och smidig som hon är ställer hon sig bakom mig på stolen och killar runt lite på min ryggtavla.

Efter några minuter så böjer hon sig ned och tittar längre ned på ryggen sen utbrister hon med hög stämma;

-Mamma, du har HÅR här!!!

Jag blir iskall.

Vad säger du Fanny?? Har mamma hår på ryggen??????

Jaaaa säger dottern med glad stämma.

-Är det många??? *känner paniken stiga*

-Ganska.

-Vad är det för färg på dem då??????

*funderar samtidigt på om det finns lugnande tabletter i hemmet*

-Väldigt ljusa, de syns nästan inte.

Det finns en Gud.

Tack gode Gud.

Herre jösses, jag har ju fullt sjå med det där mörka "charmiga" hårstrået som växer på min haka.

Det kanske tom är två stycken, jag har förträngt det för stunden.

*sjunger O store Gud på vägen ut från bloggen*

Första valet på rubrik var;

Varannadagsväder

Hur kul var den på en skala??

Hur kul är det att säga "på en skala"?

Jag lyckas inte särskilt bra med andra ord.

Ni vet de där första viktiga skeendet när man läser en bok.

Den skall gripa tag i en och känslan skall komma som ett brev på posten;

Den här boken lämnar jag inte ifrån mig förrän sista sidan är läst.

Detta inlägg är precis så....fast tvärtom.

Posten ja....

Måste bearbeta den traumatiska upplevelsen med postmannen härom kvällen.

(Han ringer för övrigt inte alls två gånger.)

Bortse från allt som står inom parenteser, det tillför inget.

Det gör oftast inte övriga texten heller.

För att återgå till den där rubriken jag utelämnade.

Vi har verkligen knepigt väder nu.

Jättefint ena dagen, hällregn nästa för att följas av ytterligare en fin dag osv.

Svårplanerat blir det. :-/

Nåja, det hade ju kunnat hällregna alla dagar också.

Jag lever i högönsklig välmåga.

Inte en ugn så långt ögat nådde.

Ingen grill som tändes i smyg.

Ingen bamsegryta som puttrade.

Nix.

"Bara" en massa god mat och oerhört trevligt sällskap.

Nu blir det tack och god natt.

*gäspar*

Tidigare i veckan ringde en kvinna som behövde ett hästpass.

Då jag har behörighet att utfärda själva konturdiagrammet så bestämde vi att jag skulle dyka upp torsdagkväll. (Dvs idag.)

Hon bodde inte många hundra meter från min vän Guldlock.

Ett sms skickades genast till nyss nämnda vän;

Bjuder du på fika på torsdagkväll??

Fick svar nästan per omgående;

Absolut. Vilken tid??

Jag knappade snabbt in; Mellan 18 och 19.

Svaret kom omedelbart;

Då bjuder jag på middag istället!!

Vad vill du ha??

Tänkte för mig själv, det här är ju nästan för bra för att vara sant.

Minns med välbehag den middag hon bjöd på när hon fyllde 40.

F´låt 25 menar jag. ;-)

Så jag föreslog den maten.

Guldlock svarade snabbare än vinden;

Absolut, inga problem!!

Nu hör det till saken att Guldlocks mor och far bjöd mig på middag i lördags.

Då var det grillat kött, potatisgratäng, majskolvar, sallad, fyllda färska champinjoner och sallad.

Sen var det godis.

Sen blev det kräftor med tillbehör senare på kvällen.

Följt av vanliga chips, fyllda tacochips toppade med ost mm mm.

Jag åt tills magen var fylld i alla hörn, sedan rullade jag hem på nattkröken.

Lycklig som bara en proppmätt Acka kan vara.

Men nu slår det mig plötsligt.

Tänk om den goda Guldlock har förflyttat sig till sagan Hans och Greta??

Det jag tar som välvilja och omtanke kanske i själva verket bara är en gödning av grisen, i det här fallet jag.

*panik i blick*

Tänk om de skall lura in mig i ugnen ikväll när jag har ätit??

När jag är sådär riktigt fet och fin och välfylld.....

Vi får väl se.

Om det inte dyker upp några fler livstecken så vet ni varför.