Vi var som bekant på en tur till Solvalla igår.

Hästen i finfin form, resan gick bra mot huvudstadens travoval.

Bara sista biten bestod av en ofantlig massa bilar på samma ställe.

Då tror jag ändå att vi befann oss i en mycket smidig kö.

Tacka vet jag Norrland.

ALLT var perfekt.

Hästen lugn och sansad, såg kanonfin ut i värmningen.

Kusken Samuel Rehn är en lååååååååång, snäll, lyhörd kille.

Eject tyckte det var kul att få en kusk som matchar hans egna 170 cm.

(Ja han sade förstås inget men jag tror han var nöjd.) :-)

Som travhäst är han ganska stor och Samuel måste minst vara 190 cm.

Det var ett snyggt ekipage, alla våra varningar och förmaningar till Samuel om en rabiat hydra (läs Eject) visade sig vara helt obefogade. 

Han var kanooooooooon och kusken nöjd efter värmingen.

Väl i loppet så skötte han sig exemplariskt, inga konstigheter alls.

Susade till ledningen då en annan startsnabb häst beslutade sig för att använda otillåten gångart.

Travade elagant i fronten och klippte med öronen första 1000 metrarna.

Såg lovande ut.

Ca 700 meter från mål tappade han spänsten en aning för att ca 200 meter från mål ramla ihop som ett korthus.

Helt kaputt!!

Skummig och något så ofantligt trött.

Eject är en häst som kommer in med låg puls efter alla lopp för att ytterligare tio minuter efter målgång vara oförskämt återhämtad.

40 minuter efter målgång blåste (andades) han kraftigt och pulsen var för mig ofattbart höga 100.

(Har tagit pulsen på hästar i samband med mitt jobb som dopningsprovtagare i snart 25 år.)

Idag beställdes akuttid för att reda ut vad som var fel med min älsklingshäst.

Den alltid lika trevliga veterinären Per Jonsson tittade honom i halsen.

Nyfikna Annikan tittade också.

Inga problem.

Blodprov togs.

Perfekta värden.

Alla kliade sig i huvudet, även veterinären.

Hästen ställdes tillbaka i boxen och funderingarna flödade vilt.

Något VAR ju fel men VAD??

Sambon frågade försynt om man kanske kunde ta ett EKG??

Sagt och gjort.

.....och där mina vänner uppdagades problemet.

Det stora problemet.

Eject har hjärmuskelinflammtion.

Inte bra.

Inte bra alls.

Obra.

Nu blir det ingen mer start på ett bra tag utan rast och vila är det som står på menyn.

Älskade hästen "min".

Vad han måste ha kämpat därute på banan.

Helt förgäves.

Sedan han kom hem från Solvalla när han stod hos proffstränare några månader så har han visat på ett helt annat humör.

Ett gott humör med mycket bus och en otrolig livsglädje.

Han har inte gett upp på banan även om en och annan krämpa har gjort sig tillkänna, förut sprang han flegmatiskt med om han kände någon form av olust.

Jag hoppas han kommer tillbaka.

Eller jag ändrar mig.

Klart han kommer tillbaka.

Det kommer bara att ta lite tid.

Jag kommer att finnas där hästen min, med borsten och pussarna i högsta hugg.

Det FANNS en förklaring till att hästen föll ihop som ett korthus igår.

Ville bara säga det så att ingen tror att min älsklingshäst är en usel häst. ;-)

Återkommer senare med fullständiga fakta i "Fallet Eject".

Finns inte en kopp kaffe i världen som kan rädda min uppsyn idag.

Efter 4 timmars sömn så ser jag både groggy och sömndrucken ut.

Jag är inte gjord för fyra timmars sömn, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig bli.

Vet inte om jag är gjord för något annat heller, men det ger sig med tiden.

Jag är iaf inte bra på att;

knyppla

baka

laga mat

sy lapptäcken

allehanda tekniska ting

få murgrönor att överleva (vilket stör mig fasligt)

vinka som Silvia

dressera flugor (ej heller barn)

rimma

göra ren öronen

*dricker kaffe*

spara pengar

dirigera trafik

geografi

gå ner i vikt

göra inbakade flätor

gå på teater

imitera Kermit

sjunga

*dricker mer kaffe*

tapetsera

spela trombon (eller annat instrument)

ta en powernap, ej heller powerwalk

tala finska (vilket jag egentligen inte ser som ett problem)

teckenspråk

......plus en massa massa annat.

Nix.

Inte en sekin in på hästkontot.

Hästen sist. (Tror jag.)

Sjuk.

:-( :-( :-(

Jag är iaf hemma.

Trött som en gnu. 

Anmäler härmed min frånvaro från denna blogg 20090826.

Jag och min arma lekamen skall åka med älskade Eject till Solvalla för start.

Apropå arma lekamen så ansökte jag i god tid om att få åka med en 25-årings kropp.

Då hade jag kunnat ha lågt skurna jeans och en tight top.

Men si det gick inte.....då jag ville behålla mitt huvud så ansåg de att det skulle bli alltför oproportionerligt med en smidig ungdomligare kropp till detta.

Skit också.

Håll nu en tumme för vår vän Floppen.

Han har formen.....men huvudet....huvudet.

*tar mig för pannan och det borde han också göra*

Har vid tidigare tillfälle kallat honom för mitt alldeles egna SPA.

Speciell Personlig Ackavän.

Han gör mig avslappnad och glad.

Igår så var han också mitt SPA.

Fast med en helt annan betydelse.

Spasmisk Potentiell Atombomb.

Han gjorde mig lika glad....bara inte fullt lika avslappnad.

Jösses vad han var pigg.

PIGG!

PIGG!!

ÄCKLIGT PIGG!!

Snudd på allmänfarlig.

Vi får hoppas att han använder sig av rätt gångart ikväll och drar nytta av det.

Ha det gott allihop!!

Konsten att öppna ett paket har många förundrat sig över.

Att göra det på bästa sätt är inte lätt.

Man måste först få ut det från Posten.

I mitt fall så dök det upp en avi i postlådan.

Hämtas tidigast kl 16.00 stod det.

Hrrmmmpppfff.

Vem f-n orkar vänta några timmar??

Inte jag.

Nej jag hastade med Hyundaien så snabbt jag kunde och tog en kölapp och väntade snällt.

....och länge.

När det till slut var min tur så satte jag på mig mitt allra finaste leende och sade;

Heeeeeeeeeeeeeeej, det här paketet kan inte hämtas ut före kl. 16.00

Finns det möjligen på plats nu?? *ler stoooooooooooort*

Jag skall se efter säger kvinnan.

Jag hänger liksom över disken i min iver att se paketet.

Som om jag skulle kunna se något??

Har fullt sjå att se siffrorna på videon.

De brukar skicka i Postens egna paket tipsar jag.

Jodå, jag ser det här säger den kvinnan som nu har förvandlats till en underbar fe i och med att hon lyckades trolla fram paketet.

Vips så är jag ett 6,5 kg tungt paket rikare. :-)

Bär det stolt som en tupp ut till bilen.

Nästa dag öppnade jag det försiktigt.

Tog försiktigt bort tapen.

Det som kunde återanvändas hängde jag på en kartongbit.

Omsorgsfullt sprättade jag upp varenda liten kant och vek upp kartongen försiktigt.

Om man gör detta bra så kan paketet återanvändas.

Annars får man naturligtvis sopsortera det efter att man har klippt det i lämpliga bitar.

Jo tjena!

Vi snackar en nyfiken Acka.

När paketet hade ställts ned på passagerarsätet så slet jag upp paketet.

Inte en kartongbit var hel efter detta tilltag.

Som en rabiat terrier sprang jag hastigt medelst ryckigt runt bilen och hoppade in i densamma.

Samtidigt som jag slängde på mig bältet började jag undersöka innehållet.

Jag är en fantastisk bilförare när jag gör två saker samtidigt. ;-)

Vad var det i nu då??

Jo Singo, hade det varit en bikini till undertecknad då hade den förmodligen vägt 6,5 kg. :-)

Men....det var det inte.

Det var ett paket som gick i barnens tecken.

Skolstart.

Massor med kläder till alla fyra små barnen.

Jeans, tröjor, strumpor, regnställ, kjol, tights mm mm.

Ryggsäckar till alla töser, små leksaker, pennor, suddgummin, lärobok, ritböcker, bokmärken, hårsnoddar, pennvässare.

Jag har säkert glömt något men det var massor med saker.

Lilla julafton, både för mig och barnen. :-) :-) :-)

Fast jag kan fortfarande inte fatta varför det inte var 6,5 kg tusenlappar...

*undrar enträget*

Lovar på heder och samvete att inte någon gång under dagen endast ikläda mig bikini.

Samt att meddela vad paketet innehöll. :-)

Man kunde tro att det var en brevbomb??

Inte sant?

Med tanke på min, för mig, långa frånvaro från bloggen.

Det är bara det att ibland lämnar jag djungeln för att gå på stadens gator som en vanlig man....eeeehh...kvinna.

Fast tvärtom då.

Jag lämnar internet för att gå på min gräsmatta som en ovanlig människa.

(Fritt översatt.)

Paketet??

Det innehöll som sagt inte en brevbomb.

Ej heller 6,5 kg tusenlappar.

Synd.

Jättesynd.