I helgen har stora ting skett.

*nickar*

Jodå....mitt liv fick plötsligt ny mening.

En helt ny innebörd. *nickar återigen*

Jag fick ett uppdrag. Viktigt.

Jag repeterar, viktigt.

Nästan så att man skulle kunna skriva det med stora bokstäver.

VIKTIGT.

Det är inte de tagna dopningsproverna på världens bästa kallblod Järvsöfaks jag åsyftar.

Ej heller det på vinnaren av en miljon kronor, Commander Crowe.

Nej nej, detta tillhör en annan dimension.

Jag fick vakta något viktigt.

Då jag är en en person som tar sådant på största allvar så har jag vaktat med livet som insats.

Stått givakt.

Med brödkaveln i högsta hugg då jag inte har något annat vapen att tillgå.

Iofs är det en kavel i marmor så jag torde kunna åsamka stor skada.

Jag var som sagt och arbetade under hela lördagen.

Då hyrde jag helt sonika in ett vaktbolag.

Vi kan kalla det Supervakt AB (med rätt att döda).

De fick också vakta föremålet med livet som insats.

De hade riktiga vapen. *imponerad*

Under gårdagen hämtades dock föremålet av ägaren och jag kunde äntligen slappna av.

Ögonen gick nästan i kors efter att ha ha varit på alerten hela helgen.

....och så somnade jag med kläderna på senare också. :-/

Vad har jag vaktat då?

Kan man kalla det för en pärla?

Mycket möjligt.

Den var iaf glänsande röd.

Vacker som en sommardag. Gnistrande.

Jag har i smyg smekt över den med handen.

Pärlan. Bilen med stort B.

....som har bott på vår gård över helgen.

Bilens ägarinna har varit på tur till Gävle med Mr Right.

Jag fick förtroendet att vakta fordonet. *ler stort*

Tror jag lyckades riktigt bra med mitt uppdrag.

Pärlan och jag.

Den riktiga pärlan är dock bilens ägarinna.

Maken till gott hjärta har sällan skådats på (i) levande människa.

Puss my darling Tea!!