Men nu då!!!????

Nu är det väl snart dags iaf!!??

Dans Bruno startade idag.

Bushårt gäng och sötnosen Bruno lyckas med bedriften att bli fyra.

På nytt prydligt rekord!!!

Jag bockar och bugar och gratulerar.

Så nu måste det nog vankas tårta snart.

12 000 fina friska kronor in på Melinskans konto.

Fattar ni vad många fina tårtor man kan köpa för dem?? ;-)

Grattis Bruno och Erika!!!!!

Snyggt jobbat med en, enligt din egen utsago, snudd på allmänfarlig nordsvensk. :-)

Det är nog formen.....

Tillägg:

Vidhåller att formen är ett faktum även om jag nu påstod att Bruno var en buse.

F´låt Bruno.

Brukar med glädje gå in på nya bloggar.

Hittar jag någon som skriver sitt första blogginlägg kan jag oftast inte låta bli att lämna en kommentar.

Bara för att välvilligt önska dem välkomna in i bloggvärlden.

Den värld jag var så övertygad om att jag själv skulle tröttna på.

Ganska snabbt tom, max 3-4 månader.

Nu sitter jag här....snart 10 månader senare och har inga planer på att sluta blogga.

Ibland blir det inte lika frekvent uppdaterat men det är alltid lika förvirrat.

Det är min röda tråd.

Ju mer förvirrat desto bättre.

(Gammalt djungelordspråk.)

Många som skriver sitt första inlägg börjar med just de orden.

Detta är mitt första inlägg osv....vad skall jag skriva om...osv.

Själv nämnde jag inte detta med ett enda ord utan slängde mig helt sonika in i den förvirrade värld som kallas min egen.

Helt utan skyddsnät.

Läs här.

Dumdristigt?

Tokigt?

Kul?

Inte en aning men här är jag, nästan 1000 inlägg senare, fast besluten att fortsätta skriva om liv (nyfödda marsvinsbebisar) och död (iskall avrättning av irriterande flugor) och allt däremellan.

Vi hörs, vilket ni vill eller inte. :-)

Efter en natt fylld av alldeles för få timmar sömn (visserligen självförvållat) repeterar jag om och om igen för mig själv;

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.