Vi var som bekant på en tur till Solvalla igår.

Hästen i finfin form, resan gick bra mot huvudstadens travoval.

Bara sista biten bestod av en ofantlig massa bilar på samma ställe.

Då tror jag ändå att vi befann oss i en mycket smidig kö.

Tacka vet jag Norrland.

ALLT var perfekt.

Hästen lugn och sansad, såg kanonfin ut i värmningen.

Kusken Samuel Rehn är en lååååååååång, snäll, lyhörd kille.

Eject tyckte det var kul att få en kusk som matchar hans egna 170 cm.

(Ja han sade förstås inget men jag tror han var nöjd.) :-)

Som travhäst är han ganska stor och Samuel måste minst vara 190 cm.

Det var ett snyggt ekipage, alla våra varningar och förmaningar till Samuel om en rabiat hydra (läs Eject) visade sig vara helt obefogade. 

Han var kanooooooooon och kusken nöjd efter värmingen.

Väl i loppet så skötte han sig exemplariskt, inga konstigheter alls.

Susade till ledningen då en annan startsnabb häst beslutade sig för att använda otillåten gångart.

Travade elagant i fronten och klippte med öronen första 1000 metrarna.

Såg lovande ut.

Ca 700 meter från mål tappade han spänsten en aning för att ca 200 meter från mål ramla ihop som ett korthus.

Helt kaputt!!

Skummig och något så ofantligt trött.

Eject är en häst som kommer in med låg puls efter alla lopp för att ytterligare tio minuter efter målgång vara oförskämt återhämtad.

40 minuter efter målgång blåste (andades) han kraftigt och pulsen var för mig ofattbart höga 100.

(Har tagit pulsen på hästar i samband med mitt jobb som dopningsprovtagare i snart 25 år.)

Idag beställdes akuttid för att reda ut vad som var fel med min älsklingshäst.

Den alltid lika trevliga veterinären Per Jonsson tittade honom i halsen.

Nyfikna Annikan tittade också.

Inga problem.

Blodprov togs.

Perfekta värden.

Alla kliade sig i huvudet, även veterinären.

Hästen ställdes tillbaka i boxen och funderingarna flödade vilt.

Något VAR ju fel men VAD??

Sambon frågade försynt om man kanske kunde ta ett EKG??

Sagt och gjort.

.....och där mina vänner uppdagades problemet.

Det stora problemet.

Eject har hjärmuskelinflammtion.

Inte bra.

Inte bra alls.

Obra.

Nu blir det ingen mer start på ett bra tag utan rast och vila är det som står på menyn.

Älskade hästen "min".

Vad han måste ha kämpat därute på banan.

Helt förgäves.

Sedan han kom hem från Solvalla när han stod hos proffstränare några månader så har han visat på ett helt annat humör.

Ett gott humör med mycket bus och en otrolig livsglädje.

Han har inte gett upp på banan även om en och annan krämpa har gjort sig tillkänna, förut sprang han flegmatiskt med om han kände någon form av olust.

Jag hoppas han kommer tillbaka.

Eller jag ändrar mig.

Klart han kommer tillbaka.

Det kommer bara att ta lite tid.

Jag kommer att finnas där hästen min, med borsten och pussarna i högsta hugg.

Det FANNS en förklaring till att hästen föll ihop som ett korthus igår.

Ville bara säga det så att ingen tror att min älsklingshäst är en usel häst. ;-)

Återkommer senare med fullständiga fakta i "Fallet Eject".

Finns inte en kopp kaffe i världen som kan rädda min uppsyn idag.

Efter 4 timmars sömn så ser jag både groggy och sömndrucken ut.

Jag är inte gjord för fyra timmars sömn, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig bli.

Vet inte om jag är gjord för något annat heller, men det ger sig med tiden.

Jag är iaf inte bra på att;

knyppla

baka

laga mat

sy lapptäcken

allehanda tekniska ting

få murgrönor att överleva (vilket stör mig fasligt)

vinka som Silvia

dressera flugor (ej heller barn)

rimma

göra ren öronen

*dricker kaffe*

spara pengar

dirigera trafik

geografi

gå ner i vikt

göra inbakade flätor

gå på teater

imitera Kermit

sjunga

*dricker mer kaffe*

tapetsera

spela trombon (eller annat instrument)

ta en powernap, ej heller powerwalk

tala finska (vilket jag egentligen inte ser som ett problem)

teckenspråk

......plus en massa massa annat.

Nix.

Inte en sekin in på hästkontot.

Hästen sist. (Tror jag.)

Sjuk.

:-( :-( :-(

Jag är iaf hemma.

Trött som en gnu.