Att jag inte är lätt att få tag på har förmodligen inte undgått någon i min närhet just nu.

Vanliga tele ligger död och begraven tillsvidare.

*väntar på ip-telefoni*

Det lär ju inte fungera ändå, det är ett som är säkert.

Det vill inte riktigt göra det när det gäller mig och tekniska ting.

Mobilen...jodå.

Fin.

Snygg.

Men för dagen på ett lite kinkigt humör.

Den är mest tyst.

Ibland vibrerar den....

När det kommer ett mess kan den få ett ryck och låta som om den kan väcka döda.

Om man nu skulle vilja det förstås.

Skall man ha någon möjlighet att svara så är det säkrast att ha den hängandes framför näsan.

Då ser man när det blinkar.

För det gör den.

Faktiskt.

Det allra mest jävliga i denna historia är att det förmodligen är mitt eget fel.

Vid en av ridturerna för ett tag sedan så beslutade jag mig för att lägga mobilen i bh:n istället för i fickan.

(Det var en av de dagarna som fukten dröp.)

Det visade sig inte vara den smartaste av idéer.

När ridturen var avklarad och hästen omhändertagen och ompysslad på bästa sätt så plockade jag fram mobilen.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!

Hela displayen var fuktskadad.

Alldeles immig.

På insidan.

Aj aj då.

Den har visserligen hämtat sig och har inte längre någon imma innanför "fönstret".

Men....signalerna...eller rättare sagt bristen därav gör att jag för stunden är mycket svår att få tag på.

Som grädde på moset så bet en av kattungarna av sladden på laddaren idag.

NU blir det svårt att få tag på Frk Larsson.

*tränar röksignaler och hoppas att ni gör detsamma* ;-)