Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att när vi alla kommit hem så skulle jag unna mig något.

Mmmmm.

Vad?

En glass?

Nä.
En tårtbit?

Nix, fanns ingen.

En coca-cola?

Nope, vill inte ha.

En kaka?

Japp, en kaka är aldrig fel.

Alla kakor är bra kakor.

I min iver att tilldela mig själv en kaka utan att barnen skulle hinna se

(JA, jag vet, jag är en elak mamma) så lyckades jag med följande;

Småspringer in i köket vid hemkomsten.

Elakt nog hjälper jag inga barn att ta bort skor eller liknande.

Där sinkar jag dem lite. :-)

Vad gör man inte för att slippa dela med sig?

Hur som helst....jag öppnar raskt locket och stoppar ned min högerhand.

Greppar vant två kakor, får dock storhetsvansinne och vill ha dubbelt upp.

*ändrar grepp*

Med fyra kakor i min hand så får jag helt enkelt inte ut kakorna genom öppningen.

Paniken stiger.

Herre Gud...barnen...de är ju på väg in.

Jag vägrar att släppa kakorna och nu händer det otroliga.

Handen låser sig krampaktigt och jag kan varken släppa kakorna eller få ut handen med dem i.

Försöker få ned vänstra handen för att peta ur kakorna ur höger hand.

Jag fastnar med båda.

Illa.

Mycket illa.

Jag kommer således inte loss förrän sambon kommer hem och krossar kakburken.

Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att just när jag packat alla barnen in i bilen (efter Ejects snabbjobb) och startat densamma så kom en mystisk dimma insvepande över Bergsåker.

Helt enormt, så fort och hastigt att jag var tvungen att stanna bilen.

Mjölkvitt.

Lite kusligt blev det nog.

Barnen tystnade....vilket är ovanligt.

Helt plötsligt uppenbarade sig 8 män i uniform.

Det visade sig vara Hästtäflingarnas Internationella Jury från OS i Stockholm 1912.

En av herrarna knackade på rutan med sin ridpiska.

Det visade sig vara ordförande Colance de Schweder från Ryssland.

-Kan damen vara vänlig att urstiga ur automobilen??

Jag knäppte upp bältet och liksom smög ur bilen.

Harklade mig och log försiktigt.

Det hade jag ingenting för.

Där stod följande män;

Öfv.-löjn greve R. von Rosen (Sverige)

Oberstlöjtn. Moltke (Danmark)

Lieutnant-Colance Foltz (USA)

Öfverste Nyblaeus (Sverige)

Oberstlöjtn. Egeberg-Ottesen (Norge)

Major von Giese (Tyskland)

Sist men inte minst Commandant Destheman från Frankrike.

Jag tittade ned och ville bara sjunka genom marken/jorden.

Ordföranden tog sin ridpiska och lyfte upp hakan på mig.

Fröken?? Frun?

Fröken sade jag tyst.

Kan Fröken Larsson förklara varför hon har hoppat häst utan reglementsenlig klädsel???

Jag greps av panik!!!

Herre Gud jag hade ju hoppat Fräs i jeans.

Inte en ridbyxa så långt ögat nådde.

Jag förväntar mig ett svar sade ordföranden.

Annars blir vi ståendes här.

....och det blev vi. :-)

Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att jag fick brännskador.

Jo. *nickar*

Så är det.

Trots att jag på heder och samvete lovat att låta bli att plocka jättebjörnflokan.......så gjorde jag det.

Mkt dumt av mig.

För växtsaften liksom sprutade över mig.

Rent förrädiskt lömsk är den där växten!!!!

Jag fick alltså brännskador och måste transporteras till en specialist i Frankrike.

Dessa brännskador gjorde djävulskt ont.

Eller iaf ganska ont.

Kanske aningen ont.

Om jag verkligen kände efter.

Men så var det iaf. ;-)

Nu vet ni.

Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att jag blev fast med bilen i gyttja.

Hur kunde då detta hända?

Det kan man fråga sig men här är iaf min förklaring.

Efter Ejects snabbjobb på banan, han såg för övrigt riktigt fin ut, så beslutade jag mig för att ta en närmare titt på den lilla tjärnen som finns på innerplan.

(Innerplan = Det område som är "inuti" travbanans oval.)

Jag tyckte mig se en näckros...eller två vid kanten.

Vis av erfarenhet så tog jag det mycket försiktigt.

Det har nämligen skenat en häst dit en gång i tiden. (!!!!)

Hästen hette Ajsing och jobbet att få upp hästen blev stort ty kanterna runt tjärnen är mycket sumpiga.

Vill minnas att en eka var inblandad, hästen kom så småningom upp.

Trött, smutsig men välbehållen.

Som sagt, jag tog det lugnt.

Parkerade på lagomt avstånd.

Det bar sig inte bättre än att jag glömde lägga i rätt växel, kör automat. *förtydligar*

Rätt var det var så kom bilen susandes förbi min högeraxel och körde rätt ner i dyn.

Mamma mia!!!!!!

Rädda det som räddas kan....dvs mig själv och barnen.

*sprang så fort jag kunde med ett barn i varje hand och ett på huvudet*

Tack och lov har Bergsåker rejäla traktorer och många karlar som kan köra dessa så bilen kom så småningom upp.

Trött, smutsig men välbehållen. :-)

Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att jag blev bortrövad.

För medicinskt ändamål strålade man upp mig till moderskeppet.

För enkelhetens skull valde man att ta med hela bilen.

De små barnen sattes i bur trots mina protester.

Själv tystades jag relativt snabbt ned.

Efter flertalet rutinbetonade provtagningar så kontrollerades hjärnan.

Snabbt efter detta så strålades vi alla ned igen.

De små rymdvarelserna tittade skräckslaget efter bilen när jag körde iväg.

Anledningen torde vi aldrig få veta.