Efter en morgon/förmiddag hos en god vän där jag drack massor (två koppar för att vara exakt) av MYCKET gott kaffe så tänkte jag mig ytterligare en kopp när jag kom hem.

Allt frid och fröjd, sambon hade inte slurpat i sig allt, det fanns en kopp kvar till mig.

Med ett stort leende på läpparna och bara tanken på att avnjuta en kopp java ute i solskenet fick mig att må hur gott som helst.

Säg den lycka som varar för evigt.

Jag tog nämligen fil istället för mjölk. :-(

Så var det med den njutningen......

Två dagar i veckan får vi i vår postlåda en tidning som heter Travronden.

Mycket uppskattad läsning för två traventusiaster.

Eller ja...en riktig traventusiast (sambon) och en lite på låtsas (jag).

Prenumerationen på denna tidning går loss på 1895 kr/år.

Jag får den gratis eftersom jag tjänstgör som tävlingsfunktionär på Bergsåkers travbana. (ID/Provtagare)

Ibland tror jag att det är enda anledningen till att sambon behåller mig. ;-)

Hur som helst så fanns det en skojig anekdot i näst sista numret.

Den vill jag inte undanhålla er. Håll tillgodo.

Wasabi

En av landets mest framgångsrika travtränare åt sushi för allra första gången under Sprintermästarhelgen.

Det gröna vid sidan såg ju gott ut, tänkte han, trodde att det var bostongurka eller något liknande, innan han svalde den extremstarka wasabin i en tugga.

100 gångers överdos av något av det starkaste som finns innebar en fullständig chock.

Travtränaren föll ihop, hostade och flämtade efter att nästan ha begått en "invärtes harakiri".

Det krävdes brandkårsutryckning modell stor skogsbrand av den chockade personalen för att släcka elden i travtränarens strupe....

Sushi är inget för en riktig hästkarl.

Håll er till McDonalds eller andra säkra kort!

Det är ju det jag alltid har sagt, det behövs inte några högskolestudier för att bli professionell travtränare. ;-)

*ler aningen elakt*

...men nu skall jag äta en sådan här.

Eller två. :-)

Dagens Acka är egentligen gårdagens Acka.

Det hände som så;

En Annika och en Eject på tur.

Jag red en väg jag aldrig någonsin ridit tidigare.

Jag har promenerat där när jag var liten men trodde inte att den var öppen för ridning.

Det var den!! :-)

Den leder upp till en sjö som heter Ottsjön.

(För övrigt samma sjö som jag i typ 35 år trodde hette Ortsjön. Hmm, en bokstav hit eller dit.) ;-)

Nåväl, en bit in på denna fina grusväg så kommer en söt liten varningsskylt som det står 80 M på.

Oj tänkte jag, vad händer nu?

Eftersom jag sen min tid som hoppryttare är ganska duktig på att beräkna avstånd så insåg jag relativt omgående att vi passerat 80 m och inget särskilt hade hänt.

Jag spanade och tittade och undrade och funderade.

Nix, jag kunde inte komma på en enda sak efter dennna lilla charmiga väg som man behövde varna för.

Mystiskt.

När jag hade vänt och började närma mig samma ställe så ser jag plötsligt;

Det står inte 80 M.

Det står BOM.

....och mycket riktigt så fanns där en bom.

Kramar från en Acka som bevisligen inte kan lägga ihop 2 och 2. :-)

Kan man bli annat än glad???

Förmodligen inte.

Eva har skrivit sååå snäll och fint om lilla *harklar mig lätt* mig!!

Man kan inte annat än tacka...och vara glad!

Tack, tack!!!

:-) :-) :-) :-) :-)

Det kan ju tyckas lite fånigt att bara komma hit och säga hej.

Utan egentlig anledning.

Men jag vill faktiskt inget annat, men än att säga hej alltså.

HEJ!!

Ha nu en underar dag!

Ja det kan man säkert också ha.

Men jag menar förstås underbar. :-)

Alla ni.

Jag har förstått!

Jag lovar.

På heder och samvete.

Jag kommer inte att ta in jätteloka/björnloka/björnfloka.

Plockar väl in någon björkkvist eller två istället. ;-)

Björnfloka.

*repeterar om och om igen*

Man lär sig något varje dag..... :-)

Guldlock.

Är du riktigt säker?

På att man inte skall ha dem inne alltså.

Riktigt riktigt riktigt säker??

De skulle passa så bra i en golvvas jag har.