Mitt hårda hjärta.

Mitt elaka sinne.

Vi (hjärtat, sinnet, sonen och jag) delade väntrum med diverse människor på sjukhuset.

Jag satt och spanade runt lite.

Intressant att betrakta allehanda ting.

En kvinna.

Sittandes i en rullstol.

Fömodligen en fotled som var skadad.

Hennes vader fick mina att framstå som Twiggys.

Detta registrerades tacksamt, inte så charmigt men det är något tillfredsställande med att inte vara värst.

Platt näsa hade hon.

Min är uppåt och liten.

Där var vi på något sätt jämlika....fast i olika faser.

Hur som helst så tog jag mig friheten att fortsätta iaktta denna kvinna.

Hon var inte världens vackraste barn.

Jag skäms för att ens skriva detta.

Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga.

Hon hade om möjligt blekare ben än undertecknad.

De hade massor av svarta hår på sig.

Hon var där med sin mor och far.

Jag tänkte för mig själv...

Så kan det vara, har man ingen annan så får man ta med sig sina föräldrar, oavsett ålder.

(Kvinnan var runt 40-45 år.)

Det kan inte vara lätt fortsatte jag tänka för mig själv.

Jag förutsatte därmed att denna kvinna var ensam.

Enbart grundat på hennes utseende och att hennes föräldrar var på plats.

Efter några minuter ringer hon ett samtal.

Mycket trevligt meddelar hon sina två barn att hon sitter med mormor och morfar på sjukhuset och att de måste påbörja middagen själv då pappan inte kommer hem förrän senare.

Då jag antar att hon inte har någon anledning att fejka detta samtal ty hon känner ju inte till mina tankar så kan jag då konstatera att jag hade fel.

Fetfel.

Hon hade bevisligen både man och barn.

Dessutom två välartade barn då de var kapabla att påbörja middagen själv och invänta fadern.

Hon lät som en lycklig och omtänksam mor.

Vilket enbart visar på mitt ytliga sätt att betrakta saker och ting.

Jag skäms.

Det tänker jag fortsätta att göra.

Att döma en människa enbart efter hennes utseende.

Det är verkligen dumt.

Inte visar det på något hjärta av guld heller.

Nej, jag tar på mig dumstruten och fortsätter rodna.

Jag ger mig fasen på att hon var lyckligare än en Acka också.

Det kan jag gott ha!!

 

Yvonne K

4 juli 2009 16:46

Tack för titten hos mig. Gör ett snabbt besök hos dig, kommer tillbaka en annan dag.

Ja, men visst är det ändå skönt när vi har så fel i våra bedömningar och meningar om folk. Säkert är vi många som gjort detsamma som du, handen på hjärtat, vi har förutfattade meningar lite till mans tror jag. Men som sagt, skönt när vi har fel.

Ha det gott! :))

http://yvonnek.bloggagratis.se

 

Andreas

4 juli 2009 17:23

Ärligheten kan vara bitter att imundiga.
Men ack så nyttig.

http://CyBinett.bloggagratis.se

 

Lisbeth

4 juli 2009 17:24

Du är precis som jag... Ojdå!
Kan det finnas mer än en, alltså en till?

Tack för den gulliga kommentaren!

http://ulvus.bloggagratis.se

 

Annika

4 juli 2009 17:28

Haha, jag känner igen det där.
Jag bygger också upp hela historier kring folk jag ser. Av någon outgrundlig anledning. Varför gör man det??

Därför blev jag författare.
Då kan man åtminstone tjäna pengar på det...:)

http://www.banfield.bloggagratis.se

 

Eva me flock

4 juli 2009 18:01

:0) Ojaaaaa va fetfel man kan ha av att "bedöma" efter utseendet....
MEN... ja är helt säker på att du HAR ett hjärta av guld iallafall *övertygad*
Näpp nu ska ja fortsätta äta grillat! mumma är det... å de TROTS mina *många* extrakilon ;0)

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

 

ylle

4 juli 2009 22:01

Så lätt att döma.
Så lätt att bli dömd.
Jag tittar dystert ner och ser mina håriga ben. Vad månne de bringa för elaka tankar hos mina medmänniskor?

Men va´fan, man är ju bara människa!

 

Susansnusan

4 juli 2009 22:48

En tankeställare är bra då och då...att du skämdes tyder på ett gott hjärta hos dig kära du...Ha det gott!!Kramiz

http://susansnusan.bloggagratis.se

 

Ulrika

5 juli 2009 16:39

Vi är alla människor.

Jag har också gjort saker som jag inte är stolt över, dragit förhastade slutsatser, kallat folk för öknamn etc..

Något att tänka på, men ack så mänskligt..

http://ulrikasyr.blogspot.com

 

nilla

5 juli 2009 17:13

Mmm, men det kan vara ganska kul när ens förutfattade meningar kommer på skam. När folk inte alls är det man trodde.
Fast först kanske man får ta och skämmas klart. Innan det blir kul alltså.

http://nillalivet.blogspot.com

 

Yvonne

6 juli 2009 07:01

Med ditt stora, varma hjärta, så tillåts även du att tänka dessa tankar ibland. UTAN att skämmas! =)

Kram kram!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...