Ackas finurliga funderingar

Alla inlägg den 4 juli 2009

Av Annika - 4 juli 2009 23:43

Inte mycket att tillägga.


Mer än möjligtvis....Sov gott! :-)

ANNONS
Av Annika - 4 juli 2009 20:33

Mina fräknar ni vet......


Med solen tenderar de att öka i antal.

De stör mig inte nämnvärt.

Inte alls faktiskt.

Jag stryker ordet nämnvärt ovan.


Däremot så skulle jag kunna tänka mig att vara utan dessa jäkla pigmentfläckar som envisas med att sitta kvar efter fyra graviditeter.

De tyckte på något förunderligt sätt att vi skulle fortsätta vara kompisar.

*fnyser*


Då är jag mycket hellre kompis med mina "graviditetsmatsfavoriter".

Skriv upp det nykomponerade ordet ovan, det kommer att användas i alla sammanhang.

TV, radio, teater.

You name it!! ;-)


Favoritmaten under de gravida perioderna i mitt liv var osedvanligt nyttiga.

Gröna äpplen och salladskål tex.

Kalla dammsugarluften var ingen mat och räknas därför inte hit.

Det sorteras in under kategorin "spooky".


Inser att detta blev ett "fantastiskt" blogginlägg.

Har man inte läst detta viktiga inlägg kommer jorden att sluta snurra.

Det är jag helt säker på. :-)

ANNONS
Av Annika - 4 juli 2009 18:02

Tar av mig kassen då det är så svårt att laga mat med den på huvudet.


*bygger en egen dumstrut av Lidls papperskassar istället*


Färgglatt skall det vara!! :-)

Av Annika - 4 juli 2009 16:03

Mitt hårda hjärta.

Mitt elaka sinne.


Vi (hjärtat, sinnet, sonen och jag) delade väntrum med diverse människor på sjukhuset.

Jag satt och spanade runt lite.

Intressant att betrakta allehanda ting.


En kvinna.

Sittandes i en rullstol.

Fömodligen en fotled som var skadad.

Hennes vader fick mina att framstå som Twiggys.

Detta registrerades tacksamt, inte så charmigt men det är något tillfredsställande med att inte vara värst.

Platt näsa hade hon.

Min är uppåt och liten.

Där var vi på något sätt jämlika....fast i olika faser.


Hur som helst så tog jag mig friheten att fortsätta iaktta denna kvinna.

Hon var inte världens vackraste barn.

Jag skäms för att ens skriva detta.

Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga.


Hon hade om möjligt blekare ben än undertecknad.

De hade massor av svarta hår på sig.

Hon var där med sin mor och far.


Jag tänkte för mig själv...

Så kan det vara, har man ingen annan så får man ta med sig sina föräldrar, oavsett ålder.

(Kvinnan var runt 40-45 år.)

Det kan inte vara lätt fortsatte jag tänka för mig själv.


Jag förutsatte därmed att denna kvinna var ensam.

Enbart grundat på hennes utseende och att hennes föräldrar var på plats.


Efter några minuter ringer hon ett samtal.

Mycket trevligt meddelar hon sina två barn att hon sitter med mormor och morfar på sjukhuset och att de måste påbörja middagen själv då pappan inte kommer hem förrän senare.


Då jag antar att hon inte har någon anledning att fejka detta samtal ty hon känner ju inte till mina tankar så kan jag då konstatera att jag hade fel.

Fetfel.


Hon hade bevisligen både man och barn.

Dessutom två välartade barn då de var kapabla att påbörja middagen själv och invänta fadern.

Hon lät som en lycklig och omtänksam mor.


Vilket enbart visar på mitt ytliga sätt att betrakta saker och ting.

Jag skäms.

Det tänker jag fortsätta att göra.

Att döma en människa enbart efter hennes utseende.

Det är verkligen dumt.


Inte visar det på något hjärta av guld heller.

Nej, jag tar på mig dumstruten och fortsätter rodna.


Jag ger mig fasen på att hon var lyckligare än en Acka också.

Det kan jag gott ha!!


Av Annika - 4 juli 2009 13:58

Moder och son på sjukhus.

Inget elakt med det.


Men.....

När vi satt och väntade i ett av de otaliga väntrum vi spenderade tid i så upptäckte jag (till min stora fasa) att jag INTE är så snäll som jag tror.


Inbillar mig med jämna mellanrum att jag har ett hjärta av guld.

Det har jag inte.

Fast guld är ett relativt hårt material.

Iaf jämfört med ett vanligt hederligt hjärta av kött och blod.

Mitt verkar också vara hårt.

...och elakt.

Inte särskilt charmigt.


Men jag kom till insikt.

Alldeles själv.


Man får som sagt vara glad över det lilla.  


Av Annika - 4 juli 2009 09:28

Nu är jag vaken.

Pigg och alert.


Dags för frukost, sen skall jag gå på lååååååååååååång bloggrunda.

Äntligen!!


Ja, ja, ja.

Äntligen!!

*aningen patetiskt att längta....jag vet*

Presentation


God put me on earth to accomplish a certain number of things.
Right now I´m so far behind that I will never die.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Ackas finurliga funderingar med Blogkeen
Följ Ackas finurliga funderingar med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se