Imponerade??

Va?

VA??

Över den poetiska rubriken.

*förklarar då jag förstår att ni inte förstår*

Så här kan det gå till.

Morgon.

Annika.

Tidning.

Orkar inte gå till postlådan.

*letar i tidningskorgen*

Hittar ett rykande färskt nummer av Hem & Antik. ;-)

Nr 1 Jan-Feb 2008

*bläddrar*

Läser om "Rokokon inspirerar".

Hittar ljuvliga blomsterarrangemang.

Kommer då på att ranunkel är en av mina favoritblommor.

Så därför önskar jag er en god morgon (några timmar försent) med hjälp av nyss nämnda blomma.

Min son har numera antagit indiannamnet "Brutna armen".

Till alla er som har skickat krya på dig-hälsningar...TACK!!

Jag skall skryta över honom i morgon och berätta om min (och hans) fantastiska natt på sjukhuset.

*trallar runt...ren och fin*

Nu när juvelen är motionerad och putsad efter konstens alla regler så återstår bara en sak.

Tvagning av människokropp.

(Kan ta sin tid med denna figur...)

Hur än ljuvligt kvinnan Banfield beskriver närheten och doften av häst så lämpar den sig inte för soffa och inte för säng.

Nu blir det ålning medelst hasning.

Förlåt tvagning var det ju.

Tvagning medelst hasning.

Tjolahopp tjolahej schampotjej.

Eftersom jag nu antar att den där stora blåa diamanten inte kommer att bli min morsdagspresent så åker jag istället till den största/tyngsta juvelen jag har just nu.

The one and only....Eject.

Ja.

Jag vet att jag är tjatig. :-)

Tjejen som har fotat min juvel, henne hittar ni här.

Solen.

Jag säger bara solen.....den öser ner.

Rakt på mig.

Inte enbart men ändock.

Kan inte låta bli att le.

Det blir otäckt varmt just på mina knän. *funderar*

Varför i hela friden blir det så?

För att allt underhudsfett jag har är som tunnast där??

*funderar vidare*

Kan vara så. *nickar*

Jag har numera 3000 fria sms i månaden.

Bara så ni har koll.

Någon som vill ha??

Inte ett tomt oanvänt utan ett med text.

Säg bara till så levererar jag lydigt.

(Guuuud vad jobbigt det var att se om levererar blev rättstavat.)

*pustar ut*

Älskade publikum.

Till alla er som klev in i min blogglya idag och inte fick er något till livs.

I´m so terribly sorry.

(Det är jag egentligen inte alls, jag är i första hand en god mor som har spenderat föregående natt på en 3 cm tjock madrass för att vara nära sonen. Jag finns alltså inte till för att skriva klämkäcka inlägg som ni kan läsa.)

*inser*

Men imorgon!!

Då är hon tillbaka, mamman som skickar ut barnen för att hämta posten samtidigt som hon själv slickar i sig det sista av sockerkakssmeten.

A...som i Acka. (Kort för Annika.)

I will be back!!

Ni må ursäkta min frånvaro.

Senaste dygnet har spenderats på Sundsvalls sjukhus.

Sonens färdigheter på cykel resulterade i en bruten arm :-/

Nåja, lillkillen är tuffare än tuff och har fått massor av beröm från läkare mm.

Nu är vi hemma igen.

Bara så ni vet har jag saknat er. :-)

Min syster hade en gång i tiden följande text uppsatt på sitt kylskåp.

(Ja den var förstås inte skriven på själva kylskåpet utan på en lapp.) ;-)

Nu skall jag ha den på mitt.

God put me on earth to accomplish a certain number of things.

Right now I´m so far behind that I will never die.