Här kommer bildbevis på våra lyckopiller.

De är fosterhemsplacerade hos oss tillsvidare.

Jag har egenhändigt döpt dem till Tissel och Tassel.

(Våra katter sen tidigare heter Tish och Tin-Tin.)

Svårt att vara ledsen och tjurig när man har en kattunge (eller 2) i huset. :-)

Det kommer bildbevis på dessa under dagen.

 Finns för allmän beskådan i eftermiddag.

Happy and joy gjorde sin plikt igår.

Mission completed.

Ibland inser jag att jag har ett liv.

Utanför det här livet på bloggen.

Ett verkligt liv.

Jag gör och upplever saker.

Jag känner.

Igår rann mina tårar som de inte gjort på länge.

Vi begravde min svärfar.

Det var en fin begravning.

Vädret var ljuvligt, smörgåstårtan god och chokladbiskvin underbar.

Mycket värme, kärlek och omtanke.

Prästen var för övrigt en sympatisk man.

Han var en mycket lång och gänglig man med enormt stora framtänder.

Jag satt och tänkte mig honom i stora lurviga kaninöron och log mitt i alla bedrövelse och sorg.

Tänkte för mig själv, jag är nog inte klok som tänker så här.

Det visade sig sedemera att jag inte var ensam om denna tanke.

Av omtanke för denna människa så får den vara anonym.

Mitt eget liv och leverne och tänkande skäms jag inte för.

Jag är unik...på mitt sätt.

Nu går jag och tar en kopp kaffe. :-)

Nu har jag klippt mig själv.

(Gör jag alltid....perfekt med hundtrimmarsaker.) ;-)

Nu är uppdrag nummer 2 på gång.

Jag hämtar lite happy and joy.

Det behövs idag.

(OBS! Inget knark.) *lovar på heder och samvete*

Litet råd från den utmärkta boken Umgängeskonst-Levnadskonst skriven i början av det förra seklet.

"Knövla ej ihop papper som du kastar i papperskorgen. Denna blir då fortare fylld än eljest, och vill du sedan någon gång söka efter ett papper, ökas ditt besvär därigenom att du måste veckla upp vart och ett av de sammanknövlade papperen."

Alltså...jag älskar det här!! *ler stort*

Mina barn är klarsynta.

Man skulle också kunna säga brutalt ärliga.

Vid frukosten utspelar sig följande scenario;

Undertecknad sitter vid köksbordet med mina tre äldsta barn.

(Som ni kanske vet är de inte så gamla, snart 8, 5½ och 4 år.

(Bollen 2½ år sover fortfarande.)

Då säger 4-åringen Mini...mamma vet du vad jag vill bli när jag blir stor??

Jag tänker genast på hennes förra fundering angående yrkesval.

Jag svarar dock att jag inte har någon aning.

Mamma, jag skall bli en flodhäst!!

Varpå 5½-åringen blixtsnabbt replikerar;

Men...då blir du ju tjock som mamma.

Klarsynta eller brutalt ärliga, hur som helst så skall jag lämna in dem på återvinningen idag. ;-)

Sitter enbart kvar vid datorn för att det gör så helvetes (f´låt) ont att kliva upp från stolen.

Sitter jag kvar här imorgonbitti så kan ni väl ringa 112??

Okej??

*känner lugnet när jag har en backup*

*sjunger som Lena Ph fast jag är tre ggr så bred*

Egentligen sjunger jag inte som henne heller.

Jag kan inte sjunga.

Huruvida hon kan det har jag inga synpunkter på.

Men texten passar.

Ont det gör ont det gör ont.

Det gör ont en stund på natten...

I min svanskota.

Arm.

Nacke.

Huvud.

Jag tänker därmed inte vidareutveckla mitt cirkusnummer.

Har iofs alla ingredienser;

Häst

Människa

Trädstam

Behöver möjligtvis en assistent.

Lättklädd av manligt kön.

*tvekar*

Nej, det blir ingen vidareutveckling av de synkoniserade frivolterna, därtill är det alldeles för mycket smärta inblandad.

Så nu vet ni det.