Ibland inser jag att jag har ett liv.

Utanför det här livet på bloggen.

Ett verkligt liv.

Jag gör och upplever saker.

Jag känner.

Igår rann mina tårar som de inte gjort på länge.

Vi begravde min svärfar.

Det var en fin begravning.

Vädret var ljuvligt, smörgåstårtan god och chokladbiskvin underbar.

Mycket värme, kärlek och omtanke.

Prästen var för övrigt en sympatisk man.

Han var en mycket lång och gänglig man med enormt stora framtänder.

Jag satt och tänkte mig honom i stora lurviga kaninöron och log mitt i alla bedrövelse och sorg.

Tänkte för mig själv, jag är nog inte klok som tänker så här.

Det visade sig sedemera att jag inte var ensam om denna tanke.

Av omtanke för denna människa så får den vara anonym.

Mitt eget liv och leverne och tänkande skäms jag inte för.

Jag är unik...på mitt sätt.

Nu går jag och tar en kopp kaffe. :-)

 

teolinda

29 maj 2009 09:15

Begravningar kan vara väldigt befriande för känslolivet...

 

Tea

29 maj 2009 10:04

...om jag inte hade varit så jävla ego, så hade jag såklart vetat att begravningen var igår... Tänker på dig så här i efterhand (och alltid annars också)...

 

Ulrika

29 maj 2009 10:24

Dina tankar är dina egna och dom är du och därför är dom godkända av alla som känner dig.
Vad skönt att begravningen gick bra och var fin.
När min farmor dog kom inte många, bara hennes familj. Och det är klart, hennes vänner var antingen döda eller glömda.

Jag skulle kunna säga att farmor dog flera år innan hon dog, när hon slutade vara farmor så dog ju stora delen av henne. Sinnet och själen.
Sen dog kroppen.

Oj vad filofofiskt av mig nu på förmiddagskvisten.

http://ulrikasyr.blogspot.com

 

Ulrika

29 maj 2009 10:25

Jag är rädd för att jag nyss skrev filofofiskt
*loggar skrattande ut*

http://ulrikasyr.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...