Jag mår jättebra.

*lovar på heder och samvete*

Lugn och fin.

Inag piller. *slinter på atngenterna*

Men va fan. *sjkrattar*

*asg*

Allvarligt.

Det blir fan fel hela tiden.

Jag rättar inte till. *läser och ler*

Inga piller.

Helt säkert.

Allvarligt, det är ingen större fara.

Det var bara ett akvarium som ställde till det idag.

Det blev sålt....fast 4 timmar innan det egentligen skulle åka iväg.

Nu har ni tappat tråden???

Det gjorde jag också.

Istället för att laga middag i lugn och ro fick jag tömma ett akvarium och skrubba stenar.

Annika Stenskrubbe.

Ja varför inte, det kan inte gärna bli sämre än Larsson. ;-)

*swischar in*

Stavas swischar så där?? *funderar*
Swish??

Ääh kör på det första, med lite sluddrigt uttal.

Det är mycket nu.

Mat.

Dammsuga.

Duka.

Slå in paket.

Skriva kort.

Mm.

Mm.

*swoschar ut*

(Virvelvinden är mitt nya mellannamn.)

Bloggen stängd under eftermiddagen.

Innehavaren upptagen.

På riktigt.

Typ.

Förlåt Filifjonkan.

Jag lyckades radera din kommentar.

*sjunger*

Hur är det möjligt, man frågar sig gång på gång??

Kören;

Hur är det möjligt....hur är det möjligt??

För er som nu var aningen imponerade av min fight med stressmonstret vill jag bara säga en sak.

Jag har fightats förr.

Jojomensan.

Med framgång.

En gång besegrade jag ismonstret.

Med kvinnlig list.

Jag är fan bäst!!

(Tingeling och jag.) ;-)

Barn.

Mina barn.

De har ett syfte, att träna sin mors karaktär på bästa sätt.

Sonen sover.

Mamma funderar.

Skola eller inte skola.

Inte skola.

Då kommer han upp.

Okej...har du sovit gott gubben??

Eeehh joo mamma.

Okej (igen), fort fram med frukosten.

Söta sonen avviker till toaletten.

Låser dörren.

(Mamman muttrar....fasiken är det bara jag som lämnar toalettdörren olåst i den här familjen....)

Sonen;

Mamma jag mår inte bra.

Okej (för tredje gången), jag ringer skolan.

3 minuter innan sonen brukar gå till bussen;

Mamma...jag mår bra, vi skall spela brännboll på skolan.

Jag vill gå.

Paniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik!!

Som sagt, det är karaktärsdanande att ha barn.

(Han hann.) :-)

Sonen somnade sent igår.

Han var dessutom vaken mitt i natten.

Nu är jag i valet och kvalet, skall jag väcka honom??

Eller helt sonika låta honom sova??

Kan ju inte gärna väcka honom och fråga...

Då är det ju kört iaf.

Det finns problem här i livet och så finns det problem. ;-)

Vad göra??

*kör ole dole doff igen*

Jag blev nog lite rädd för mig själv iaf.

*darrar med underläppen varpå hela sladdriga hakpartiet vill vara med*

Jag går nog och lägger mig likförbannat.

*saknar pondus*