Måste bara visa mera av Bruce/Busen.

Här ligger han med morfar Biffen.

Vem skall man stjäla??

Ole dole doff

*ler som bara jag kan*

Ovan nämnda prinsessa

...henne vill inte Ulrika sova som.

Som denna söta sessa hoppas jag att du vaknar imorgon.

Jag har ju lovat.

Måste hålla vad man lovar.

Iaf försöka. :-)

Så lycka till tjejen.

Sover du illa var det inte mitt fel.

Då skyller jag på glassen!!!!! ;-)

Det där hörnet.

Dit stressen drog sig undan.....det var bara en skenmanöver.

När jag tittade bort så drog stressmonstret iväg runt nästa hörn.

Satt sedan och bidade sin tid i en ljuslykta och när en av töserna släppte in katten så smet stressmonstret utomhus.

Jag var lyckligt ovetandes om allt detta.

Sätter mig i bilen och åker glatt iväg mot hästarna.

Tittar upp och ser något som har bitit sig fast i antennen.

Med skräck i blick försöker jag förgäves skaka av mig stressen.

Svänger höger....svänger vänster.

Nära att krocka med en liten skåpbil.

Föraren visar fingret men jag har inte ens tid att rycka på axlarna och se fånig ut.

Jag kör som om livet stod på spel.

Äntligen framme i stallet så slänger jag mig ur och rusar in till min fristad.

Lugnet sänker sig och stressmonstret kan inte komma åt mig längre.

Jag ler och trallar glatt.

Tar in den där stora bruna 170 centimetersjuvelen och livet är verkligen en fest.

Slänger mig sedan smidigt upp på hästen (läs, står på en pall) och drar iväg på tur.

Det regnar...fast det är oerhört vackert.

Solen skiner samtidigt.

Som om små diamanter trillar ner från skyn.

Gnistrandes.

Jag ler.

Blöt, trött och tilltufsad hoppar stressmonstret upp i hästens svans.

Men det var väl själva f-n.....

Travar iväg på den fina sandvägen men den där saten sitter kvar.

Dinglandes med en cigarett i munnen.

Väsnas dessutom när han vässar klorna och skrämmer hästen.

Vi tar kort galopp.

Nu jäklar skall han få!!!!

Han lyckas undvika första planterade blomlådan mitt i vägen.

I den andra lyckas jag finta honom ordentligt så han far med sitt stora fula tryne ner bland den stackars ihjälfrusna tagetesen.

Jag skrattar högt.

Jag ser att han släpar sig upp, blomjorden hänger i stora klasar runt öronen.

En vissen tagetes sitter i mungipan istället för cigaretten.

Vi svänger in på skogsvägen.

Ser att stressmonstret hasar efter. Haltandes.

Till slut, inne i den friska barrskogen med dess friska doft så orkar stressmonstret inte mer.

Han segnar ner och ligger i en orörlig hög.

Några svaga ryckningar och sedan är stressmonstret helt stilla.

Hästen och jag fortsätter in i skogen.

Mot solen, ljuset och friden.

Hallelujah. :-)

Känner att jag inte riktigt hinner.

Till vad?

Ja det vete gudarna.

Känner bara stressen komma krypande.

Illvillig uppsyn har den och redo att slå klorna i mig vilken sekund som helst.

Den visar tänderna och morrar dovt.

Bestämmer mig på en nanosekund att så vill jag inte ha det.

Jag tar fram flugsmällaren och viftar frenetiskt framför stressen.

Den ryggar tillbaka ett ögonblick i ren förvåning.

Jag viftar vidare och säger högt; Passa dig din stygging!!

Lite med svansen mellan benen drar den sig tillbaka från hörnet den kom från.

Lättjan har återigen segrat.

Länge leve den!!!!

Say no more.

Du och jag gumman....

Du och jag.

*håller handen och kramar om*

Jag vill egentligen inte alls skriva det här.

Jag vill nämligen vinna.

Så det så.

Men jag tycker ändå att "tävlingsledaren" bör få lite extra uppmärksamhet.

Så gå in och spana här.

Men bara titta, inte tävla. ;-)

Inte tävla sade jag. :-)

Jag är vaken gott folk och vänner.

Har full förståelse om ni har legat sömnlösa i väntan på undertecknad.

(Iaf du Teagumman, visst har du??) ;-)

Nu äter jag morötter.

Eller monotar som Mini säger.

P.S Vill dessutom ha pluspoäng från Marsvinens riksförbund eftersom jag redan har varit ute och plockat gräs till de små liven.