Vad hände??

Jo det skall jag tala om.

En tjej i stallet, jag väljer att kalla henne tjej...hon är lika "ung" som undertecknad.

Hur som helst, hon har en nordsvensk som har varit lite busig med henne.

Frågar då om jag kan tänka mig att prova?

Naturligtvis!!!

På med sadel mm och iväg.

Vips så står vi åt motsatt håll. Hmmm.

Vilken trollkarl vände hästen, jag märkte aldrig något......

Satt dock kvar i sadeln.

Vänder tillbaka, rätt håll för mig fel för hästen antar jag, men inga problem.

Pålle traskar snällt.

Tar vägen tillbaka och går förbi stallet, bara för att provocera.

Nemas problemas.

Upp på en annan väg och inget trassel där heller.

Vänder åter mot stallet, pigg pålle.

Kommer ett stycke kvinna i vit bil.

Hon har rallyhatten på!!

Jag höjer pedagogiskt upp min vänstra hand som ett stopptecken.

Det skiter rallytkvinnan fullständigt i, hon gasar för fullt!

Jag provar igen, upp med vänsterhanden.

Inget gensvar.

Då klapprar postlådorna på höger sida vägen med sina stora munnar och visar alla vassa tänder.

Pålle livrädd.

Kan man iofs förstå...har ni sett en rabiat postlåda???

Han drar iväg och hoppar och studsar.

Här faller Annika av. :-(

Vad beror det på?

Noll feeling?

Dålig balans?

För gammal?

Inget av ovanstående.

Materialfel.

Stigbygeln smäller av på ena sidan. (Den man har foten i.)

Ett stycke Acka rätt ner i asfalten.

Smidigt?

Relativt smidigt.

Faktiskt. :-)

Jag vet inte vem som har beslutat sig för att spoliera min nattsömn.

Natt efter natt.

Gång på gång. :-/

Natten som var minns jag klart och tydligt handlingen i fyra (!!!) mardrömmar.

Det lär ha varit fler som smugit sig in i det luddiga undermedvetna.

Eller räcker det med fyra??

Fyra miljoner i min ficka skulle vara fullt tillräckligt.

Det räcker med fyra.

Så det så.

Jag är vaken....jag är inte rädd.

Jag är vaken....jag är inte rädd.

Jag är vaken....jag är inte rädd.

Jag är vaken....jag är inte rädd.

Jag är vaken....jag är inte rädd.

*upprepar gång på gång på gång....det hjälper inte*

Här hade jag tänkt skriva ett underfundigt inlägg om min kropp och Doktor Lagergren och huruvida någon kallar mig för fröken nuförtiden och min handled och vilken fin mobiltelefon jag har fått och om en liten stackars tussilago och lite annat smått och gott.

Men jag orkar inte. ;-)

Vissa vill man inte förknippas eller känna någon form av tillhörighet med.

Som tex Sisyfos.

Men idag fann jag vissa likheter med nyss nämnde man.

Jag har nämligen hjälpt min sambo med ett arbete.

Detta innebar;

Vika ett papper på mitten.

Stoppa ner det i ett kuvert.

Riva bort en klisterremsa för att försluta kuvertet.

Sätta på (!!!) ett frimärke.

Lägga i prydliga högar.

428 gånger.

428 gånger!!!

Inga kommentarer i övrigt.

Observerade ni att jag rimmade i rubriken?

Simpelt rim men ändock. :-)

Har länge gått omkring med relativt lurviga ben.

Sambon verkar älska mig ändå och barnen likaså.

Men nu när det faktiskt börjar bli varmare så har jag spanat nedåt.

Det ser INTE bra ut.

Jag är ledsen ty jag tycker egentligen inte att utsidan spelar så stor roll.

Likförbannat så rakar jag benen....iaf sommartid.

Åker det inte på lite mascara och sådant med jämna mellanrum också.

*suckar tungt*

Nu har jag dock länge saknat en rakhyvel.

Har letat och letat, har hittat både det ena och det andra (!!!!!) i den vilda jakten på en rakhyvel.

Men tror ni jag hittat någon rakhyvel?? NIX!

Plötsligt så slog det mig....sambons rakapparat.

Kan det funka?? Näääää.

Eller??

Man är väl inte sämre än att man kan prova!

Sagt och gjort....det fungerade finfint!! :-D

Så nu vet jag inte om det goda rakresultatet enbart beror på sambons perfekta rakapparat med oerhörd prestanda eller om min benbehåring helt enkelt påminner om sambons sträva skäggstubb??

Jag vill inte veta....jag smorde helt enkelt in de lena (vääääldigt bleka) benen med bodybutter som doftade jordgubb istället!!

Vill bara passa på att önska er alla en Glad Påsk så här i elfte timmen.

*arbetar efter devisen; Bättre sent än aldrig*

*matar fiskarna också*