Här hade jag tänkt skriva ett underfundigt inlägg om min kropp och Doktor Lagergren och huruvida någon kallar mig för fröken nuförtiden och min handled och vilken fin mobiltelefon jag har fått och om en liten stackars tussilago och lite annat smått och gott.

Men jag orkar inte. ;-)

Vissa vill man inte förknippas eller känna någon form av tillhörighet med.

Som tex Sisyfos.

Men idag fann jag vissa likheter med nyss nämnde man.

Jag har nämligen hjälpt min sambo med ett arbete.

Detta innebar;

Vika ett papper på mitten.

Stoppa ner det i ett kuvert.

Riva bort en klisterremsa för att försluta kuvertet.

Sätta på (!!!) ett frimärke.

Lägga i prydliga högar.

428 gånger.

428 gånger!!!

Inga kommentarer i övrigt.

Observerade ni att jag rimmade i rubriken?

Simpelt rim men ändock. :-)

Har länge gått omkring med relativt lurviga ben.

Sambon verkar älska mig ändå och barnen likaså.

Men nu när det faktiskt börjar bli varmare så har jag spanat nedåt.

Det ser INTE bra ut.

Jag är ledsen ty jag tycker egentligen inte att utsidan spelar så stor roll.

Likförbannat så rakar jag benen....iaf sommartid.

Åker det inte på lite mascara och sådant med jämna mellanrum också.

*suckar tungt*

Nu har jag dock länge saknat en rakhyvel.

Har letat och letat, har hittat både det ena och det andra (!!!!!) i den vilda jakten på en rakhyvel.

Men tror ni jag hittat någon rakhyvel?? NIX!

Plötsligt så slog det mig....sambons rakapparat.

Kan det funka?? Näääää.

Eller??

Man är väl inte sämre än att man kan prova!

Sagt och gjort....det fungerade finfint!! :-D

Så nu vet jag inte om det goda rakresultatet enbart beror på sambons perfekta rakapparat med oerhörd prestanda eller om min benbehåring helt enkelt påminner om sambons sträva skäggstubb??

Jag vill inte veta....jag smorde helt enkelt in de lena (vääääldigt bleka) benen med bodybutter som doftade jordgubb istället!!