Vän av ordning fick samvetsproblem.

I ett av alla mina livsviktiga inlägg så använde jag en bild...eller rättare sagt en teckning av världens bästa Lindström.

Inser så här i efterhand att man inte kan använda folks alster hur som helst.

Herre Gud jag kan ju hamna i fängelse??!!

Vem skall ta hand om mina fyra barn, hunden, två katter, två ponnyer, tio marsvin, fiskar och grodan då??

Så jag skrev en kommentar på Herr Lindströms blogg och hoppas på svar från nyss nämnda man.

Följande text har han att läsa;

(Citerar mig själv.)

"Bäste Herr Lindström

Då jag under många år har haft förmånen att njuta av dina alster i tidningen Hundsport så skriver jag nu några rader.

Idag, i min högst egendomliga blogg så googlade jag efter en bild på en dammsugare.

Det kan tyckas underligt men efter gårdagens frivolt, då min fot lyckades hitta de enda sandkornen som hade grupperat sig på höjden, ville jag enbart meddela mina relativt få läsare att jag faktiskt klarade av dammsuga.

Detta då undertecknad tror de har stor nytta av just den informationen. ;-)

Jag hittade dock ingen lämplig bild av en dammsugare.

Däremot en helt ljuvlig teckning av Herr Lindström.

Nu inser jag ju att den är din och faktiskt inte min.

Inte ens att låna, trots att du säkert aldrig skulle märka att den fanns där.

Om jag nu inte sade att den fanns där, vilket jag ju gör.

Hav överseende med en trött kvinnas försök till förklaring.

Vill du att jag tar bort din teckning från min blogg?

Jag har varken tid eller möjlighet att spendera tid i fängelse för olagliga handlingar.

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll...i den mån att du har något kvar av den.

Högaktningsfullt

Annika Larsson"

Nu är det bara att vänta och se. ;-)

*viskar vidare*

Jag tror faktiskt att alla barnen är friska nu.....

*jublar i smyg*

*gör frivolter*

*fnyser...skulle tro det* ;-)

Detta inlägg skrivs av den enkla anledningen;

Jag vill använda bilden.

Inget syfte alls.

Ingen idé.

Ingen andemening.

Ingen eftertänksamhet.

Ingen klurighet.

Ingen humoristisk anspelning.

Ingenting alls.

Utan bara för att. :-)

Hopp om livet!!

Jag kan dammsuga. :-(

Trots den "gigantiska" skadan.

Bilden kunde jag bara inte låta bli att lägga in. ;-)

Det var en gång ett väluppfostrat knä.

Detta knä, för övrigt samma knä som STORA hästen trampade på i somras...två gånger för säkerhets skull, hade beslutat sig för att sova i soffan.

Allt för att inte störa den Ackiska törnrosasömnen.

Heeeeeeeeeeeelt okej med mig.

Någon gång under nattens allra mörkaste timmar kröp knäet dock ner från soffan, fintade både katterna och hunden och smög sig upp till mig.

Lade sig tillrätta bredvid högerknäet och somnade sött.

När vi vaknade tillsammans i morse så kände jag ingen enorm tillgivenhet för vänsterknäet.

Tvärtom!!

Det hade beslutat sig för att värka ännu lite till.

Mina tankar for genast runt;

Varför hade jag inte slängt ut knäet i kallförrådet?

Eller sagt att det kunde åka till Hufvudstaden för lite sightseeing?

Eller annat av intresse förutom att just sätta sig fast på mitt ben??!!

Det hade sedan varit varmt välkommen åter när värken var borta.

Så enkelt och snillrikt!!

Under tiden hade jag klarat mig med protesen. :-)