Nu går jag och lägger mig.

Ja inte riktigt hela jag, mitt vänsterknä skall sova på soffan i natt.

Enbart för att det värker och knäet vill inte störa.

Det tackar jag för sade Ackan och gick enbent och lade sig.

P.S Knäet har fått med sig en liten filt om det fryser och en gammal Expressen som det kan prassla med för skojs skull.

Med mobiltelefonen i ena handen...ivrigt pratandes.

Naturligtvis. ;-)

Lätt visslandes till hunden som skulle hålla sig inom behörigt avstånd.

Vad händer??

Liten tuva välter ofta stora lass.

Precis så var det...en liten, visserligen osymmetrisk, sandklump kom ivägen för min fot.

Hela Ackan dundrade i backen.

För att citera Mofs, "Satan i gatan" vad ont det gjorde. :-(

Smidigt (euhmmm) kom jag på fötter igen.

Så nu sitter jag här med håriga ben, trasiga byxor och blodigt knä!

Illa, illa, illa. ;-)

Rubriken...stämmer den alltid??

Jag HAR duschat...och NU kommer jag på att jag måste raka benen.

Men hallå?!

Nog för att jag är lätt förståndshandikappad vissa dagar, men det hade inte gjort något om jag hade kommit på det strax innan jag duschade.

Nu blir det ogjort, det törs jag nästan lova.

Visar er min favoritbild i repris...då kan ni föreställa er hur jag ser ut i natt när sambon slänger ett öga på mig innan läggdags.

Han tar sen täcket med sig och sover i soffan. ;-)

Är numera nyduschad och fräsch som en nyponros. ;-)

Detta inlägg skrives enbart för att undvika disken som ligger och skriker på mig i köksregionerna.

Nu åker jag och den hastigt tillfrisknade blivande fyraåringen till stallet.

Chezz och Peppe kommer att bli såååååå nöjda. Nyspånat i boxarna.

Hö och vatten på menyn.

Kan det bli bättre i en hästvärld?

Förmodligen...det finns ju kraftfoder också.

Men sssssssccccccccchhhh....säg inget till dem.

För övrigt så har jag satt igång mitt akvarium idag. *stolt som en tupp*

Alla gratulationer emottages tacksamt. ;-)

Alltså.

När jag tittar nedåt.

På kroppen.

När jag tar på mig kläder.

På kroppen.

När jag råkar hamna framför spegeln och tittar.

På kroppen.

Då syns det tydligt.

Avsaknaden av en riktig midja.

Min kropp har liksom missuppfattat grundformen på hur en människa skall se ut.

Jag är spolformad.

Eller kanske jämntjock??

Hur som helst så tröstar jag mig med bilder som den ovan.

Vem f-n vill se ut så?? Helt frivilligt!

Inte jag!!

*sträcker på mig i hängmattan*

Ser ut över det vackra havet och funderar på en simtur.

Suckar lätt och fingrar lite förstrött på min färgglada drink (naturligtvis alkoholfri) istället.

Men så helt plötsligt känner jag den.

Stanken.

Den förbannade stanken!!!

Varifrån kommer den??

I min iver att ta reda på saken tippar jag nästan ur hängmattan.

Jag hade isf ramlat rätt på en durian (även känd från "På spåret")....en avskyvärd stinkfrukt.

Dock med ljuvligt innehåll sägs det...

Ser mig omkring i jakt på vem som kan ha lagt dit denna stinkbomb.

Inte en skymt av någon eller något. :-(

Men så plötsligt förvandlas denna durian framför mina ögon....den byter skepnad.

Den blir till en liten människa, låt oss säga en blivande fyraåring.

Ser mig yrvaket omkring och ser min egen klockradio som visar på 02.45

*känner fortfarande stanken*

Tänder lampan och hittar en Felicia som har kräkts.

Hon har tydliga bevis över hela tröjan samt i hela långa lockiga håret.

Så vid tretiden inatt stod jag och duschade och tvättade håret på en liten smal huttrande tjej.

Fjärran från den där ön med hängmattor och paraplydrinkar...