Pappa, min galna pappa berättade om en myra han funderade på.

Han skulle skicka upp en historia till barnen när den var klar.

Den handlade visst om myrors fortplantning osv...

Under tiden så skrev jag ett eget brev om en myra som jag skickade iväg i brevform.

Den var bra som saga till barnen så jag skrev ner den.

Här får ni det tvivelaktiga nöjet att läsa den.

Ha överseende med ev. stavfel eller syftningsfel då undertecknad inte har granskat den närmare.

P.S Pappas adress är just Gunnestorp.

Historien om myran från Vävland

Det var en gång en liten, liten, liten, liten myra som hette Nisse.

Ja hans föräldrar hade förstås döpt honom till Nils. Skall man vara riktigt ordentlig så var hans fullständiga namn Nils Stanley Stackberg.

Hans vänner kallade honom dessvärre för "Pissnisse".

Pissnisse bodde i Vävland. Det var det enda han visste. Han hade ingen aning om var det låg men på vintern blev det riktigt kallt så någonstans i de norra delarna av världen. När det var vinter så fick han krypa långt ner i stacken för att inte frysa.

Pissnisses mamma Kerstin sade alltid; Vintertid skadar det inte med lite extra underhudsfett, då fryser man inte så lätt.

Pissnisse förstod inte riktigt vad mamman menade med det där ty han var bara en en simpel liten myra......dessutom var han smal som ett snöre.

Nu var det hur som helst sommar i Vävland och man behövde inte bry sig om det där med vinter och kyla.Tvärtom var det varmt och skönt och grönt överallt. Pissnisse hade bott på samma ställe i hela sitt liv.Det var en liten barrig skog bakom tre små röda hus.

Längs skogskanten fanns det träd utan barr.De kallades visst "sirener" (??). Det tyckte Pissnisse var konstigt ty han hade aldrig hört dem låta eller tjuta.De hade iaf lila blommor som doftade gott.

Fast inte nu längre, de hade vissnat för längesedan.Pissnisse talade aldrig om för kompisarna att han tyckte om de här "sirenerna".

Han brukade promenera dit på kvällarna just när solen skulle gå ned.

Han lade sig på rygg och tittade upp i lövverket.Hade han tur kunde han skymta de lila blommorna, men doften gick inte att undgå!!!

Pissnisse brukade sluta sina ögon och och bara njuta av livet och doften, den underbara doften av sirenerna.Han blev nästan berusad av den.

Det kändes lite som på hösten när han knaprade rönnbär, men det är en helt annan historia.

Det var bara ett enda problem med Vävland.

Det hade flyttat dit en familj. Det var i och för sig inget konstigt med det.Men den här familjen blev bara större och större och större.

Från början var det visst bara två stora och en liten.

Den lilla var dessutom ett fogligt barn som mest satt i sandlådan och lekte. Han hette Fredrik och tyckte om att titta på traktorer.

Pissnisse var själv lite rädd för traktorer men hans farbror Ragnar var klubbmästare i "Däcklabyrinten".Det innebar att man raskt kilade runt i traktordäckens spår utan att bli krossad.

Pissnisse hade själv aldrig provat, därtill var han alldeles för feg.

Åter till familjen, ganska snart efter att de hade flyttat in så kom det en till liten pryl. Hur konstigt som helst.Pissnisse hade tyckt att den ena människan såg underlig ut. Hon hade varit oproportionerligt stor på mitten.Det blev bättre när den andra lilla människan kom fram.

Pissnisse räknade själv ut att hon måste ha haft ett gigantiskt myrägg under tröjan.Det som kom ut visade sig bli det mest påhittiga människobarn Vävland skådat.

Han hör dem ropa "Funny" med jämna mellanrum.

Pissnisses mamma Kerstin förklarade att "Funny" betydde "rolig" på engelska. Pissnisse antog att de där stora människorna tyckte det var hysteriskt roligt med en ny liten människa.

Varför skulle de annars döpa henne till Funny?

Den här familjen hade inte bara barn, de hade lurviga fyrbentingar också! En var röd och vit och smög ljudlöst omkring. Det var som en varelse från spökriket.Han var likt dimman plötsligt bara där.

Pissnisse visste numera att "spökkatten" inte utgjorde någon fara för honom.Däremot fanns det inte en enda mus, ekorre eller fågel som gick säker, men det var deras problem.

Det fanns en till fyrbenting också. Den var helröd och smög inte alls lika bra. Det fanns inget spöklikt alls med den.Tvärtom så kunde Pissnisse höra den på flera hundra meters avstånd. Den här fyrbentingen pratade alltid!!

Han fattade inte hur de där människorna orkade med honom. Kanske hade de en jättestor stack inomhus och skickade honom längst ner i stackkällaren??

Mössen, ekorrarna och fåglarna behövde inte frukta honom heller ty han hade inte fångat något i hela sitt liv.Möjligtvis en halvdöd flyga, eller hette det fluga??

Pissnisse måste kolla med mamma vad det hette.Pissnisse blev ännu mer konfunderad när fick svaret.

För mamma Kerstin meddelade följande;

Det heter fluga men den kan flyga!

Men hallå!!! Hur skall man hålla ordning på det???

Nåja, det torde vara fyrbentingens problem och han fångade sällan eller aldrig varken flygor eller flugor.

Tillbaka till familjen.

När den där Funny hade varit där ett tag så svällde mamman upp på mitten igen. Efter en inte alltför lång tid så dök det upp en människa till!Hon var yttepytteliten och han hade hört att de kallade henne "Mini".

Han skulle också vilja heta "Mini", Mininisse istället för Pissnisse.

Det skulle onekligen låta mycket bättre.Den här "Mini" hade en väldigt liten kropp. Det som Pissnisse tyckte var så mystiskt var att hon hade jättelångt lockigt hår.Men det som vara allra mest mystiskt och underligt var hennes ögon.

De var jättestora!!

Pissnisse trodde att det var en fluga som var pappa till henne.....han hade minsann sett att de hade stora facettögon.

Stormänniskorna verkade älska henne ändå, kanske var de goda vänner med "flygande flugpappan"??

Familjen var inte nöjd med detta!! Nej efter ett ytterligare ett tag så var där ett gigantiskt myrägg under mammans tröja.

Herre jösses, gjorde hon inget annat än att producera myrägg??

Vilken fantastisk drottning hon måste vara tänkte Pissnisse.När det fjärde myrägget hade kläckts så kom det ut en liten (eller egentligen ganska stor) förunderlig människa.

Hon var glad nästan jämt och rund som en julgranskula!!

De kallade henne "Bollen" och utan att förstå alltför mycket så tyckte Pissnisse att det var ett väldigt passande namn.Dessa fyra avkommor kunde Pissnisse leva med. De var inte alltför ofta i skogen och när de dök upp hördes de på långt avstånd.

Problemet uppstod när "Prinsen" kom. Inte för att Pissnisse tyckte han var det minsta lik en prins.

Han hade varken mantel eller krona.

Nä, den var yster som en vildhingst på sommarbete och for runt på gården som en tornado. Överallt var den!! Hela tiden!!

Det var tydligen en terrorist...eller sade de terrier??

Pissnisse var livrädd för den. Det sista han hörde var drottningen i familjen som meddelade att Prinsen skulle bli champinjon, i alla fall om hon fick som hon ville.Pissnisse blev likstel vid tanken.

Skulle det skena runt en strävhårig svamp och pissa ner hela Vävland???

Så kunde man inte leva och Pissnisse satte helt sonika in en annons i Myrbladet och sökte ny bostad.Han blev erbjuden en alldeles underbar bostad. Ett stort ställe en bit utanför stan med naturen in på knutarna.Utan djur och med vuxna utflyttade barn.

Murgrönan slingrade sig uppför väggarna och sirenerna blommade i massor.

Pissnisse måste skynda sig att resa ty han hade hört att sirenerna blommade tidigare därnere i södern.Så Pissnisse packade sin väska i rasande fart och skyndade till bussen.

Mamma Kerstin stod med tårfyllda ögon.Hon vinkade och ropade efter honom att han måste skriva snart.

Så nu sitter han där vår Pissnisse......med drömmande blick, lite lätt skakandes på ett tåg som styr kosan mot hans nya destination,Gunnestorp!!

Vi önskar honom lycka till och ta väl hand om honom!!!

Ja jävlar.....(ursäkta svordomen).

Jag lyckades med dagens utlovade projekt.

Alla utmaningar gjorda och alla utmärkelser på plats. :-)

Livet leker!!!

Detta skall firas med pompa och ståt!!!

En kopp te och lite chokladmousse när barnen gått och lagt sig.

Man vill ju inte dela. ;-)

*längtar längtar längtar längtar längtar*

*nynnar falskt på min väg härifrån*

Sen var det ju den andra utmärkelsen....på spanska??

*ler obegåvat*

Ty jag klarar av det engelska språket och lite tyska....och yttepyttelite spanska.

(Slänger in en anekdot. Jobbade för mycket länge sedan i (på?) en egyptisk restaurang, en busslast med tyska pensionärer skulle dyka upp. Jag hade tränat in en grammatiskt korrekt mening som betydde "Hej och välkomna, ni kan beställa på tyska, jag förstår utmärkt men talar inte så väl".

När de väl dök upp visade det sig att de var från nordligaste Norge.....och jag förstod inte ett ord.) :-) :-) :-)

Hur som helst, denna utmärkelse har jag fått av flera stycken, nämligen Mofs och Yvonne och Skogshuldran och sen kan man nog säga att jag liksom "tjatade" till mig den från Annika också.

Tusen tack, jag besöker er varje dag!!

På återseende!!!!!

Kramar till er alla.

Vän av ordning har lovat att beta av utmaningarna jag har fått samt de utmärkelser jag har haft förmånen att mottaga.

Vilken förbannat krånglig mening jag fick till.

Är tydligen expert på det....jag påtalar det alldeles för ofta.

Hur som helst så fick jag den här av älskade Mileria.

Hon är och förblir en underbar manick.

Eller manick och manick, hon är en tjej...hon är yngre än undertecknad så benämningen "tant" passar vi oss för. ;-)

Me love you honey!! <3

*vinkar som bara jag kan till att börja med* :-)

Reglerna för denna utmaning lyder:

*Sätt in dessa regler på din blogg och länka gärna den som utmanat dig.

*Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.

*Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka dem.

*Låt dem få veta att de har blivit utmanade!

Detta är en utmaning jag har fått för månader sen.

Nästan iaf.

Jag fick den av alltid lika trevlige Cybinett.

Vad jag kan förstå så är det en ganska gammal utmaning.

Jag tänker alltså inte skicka den vidare.

MEN....vill ni förmedla 7 hyperintressanta ting om er själva så är min blogg öppen 24 timmar om dygnet. :-)

7 saker om mig själv:

• Har ljugit för en polisman angående en parkeringsbot.
• Älskar choklad. På längden, tvären, bredden och höjden.
• Har varit gift......och skild.
• Äger 16 djur med fyra ben + akvariefiskar.
• Har aldrig druckit alkoholhaltiga drycker. (Iaf inte över 2,25 %)
• Har samlat på grisar. (OBS Ej levande.)
• Har vunnit hoppchampionatet för typ 100 år sedan. (Mest framgångsrika hoppekipage i Jämtland/Västernorrland.)

Snart, mycket snart så kommer ni få svart på vitt.

Allt kommer som genom ett trollslag att bli glasklart.

Ni kommer att få den fullständiga vetskapen om fenomenet Acka.

 En uppenbarelse.

Jag kommer nämligen att publicera ett brev skrivet av mig till min pappa i Varberg.

Då kommer ni inse vidden av katastrofen.

Ni kommer förstå att ingen hjälp finns för min fullständigt förvirrade hjärna!

Yngsta avkomman sitter bredvid mig...

Eller rättare sagt på skrivbordet, ganska mycket framför skärmen.

Men när hon ser min blogg så tittar hon förtjust på mitt foto, sätter fingret på skärmen där fotot syns och utbrister;

Goding!!

Men ååååååååååååååååååhh, gulliga unge.

Min unge.

Hon är förmodligen blind eller synskadad men man kan inte annat än älska ett sådant barn.

...och kanske ta henne till en optiker! ;-)

Blondinbella i tv-soffan!

Jag ser henne....ätandes sallad.

Små söta tuggor.

Missade vad hon eventuellt kan ha sagt.

Känner mig inte särskilt ledsen för det.

Konstaterar bara krasst att hon faktiskt sitter i en soffa ståendes i en tv-studio.

Eller nej...hon sitter vid ett bord.

*rättar mig själv*

Å andra sidan har jag TRE soffor i mitt gigantiska vardagsrum.

Plus ett kösbord med plats för hela familjen.

Dessutom gör jag mig nog inte lika bra på bild.

Det kan jag nästan utlova utan att först ha sett resultatet. ;-)