Direktlänk till inlägg 13 november 2008
Har man påbörjat något så får man slutföra det...det sade alltid min kloka farmor.
Eller det sade hon nog inte, men håll med om att det lät bra??
För övrigt så VAR hon en väldigt intelligent kvinna och jag saknar henne mycket.
Åter till parikan.
Sonens medhavda "frukt".
Hur gick det då tror ni??
När sonen kom hem så trippade (nåja) jag nyfiket till ryggsäcken och tittade ner...
Där låg de!!
Fint strimlade paprikabitar i en liten söt plastpåse.
Hmmm.
Men åt du ingen paprika sade jag...
Nää svarade sonen.
Blev det inte bra sade modern (läs jag) med en bekymrad min.
Näää mamma...vet du...jag tycker inte så mycket om paprika. :-(
.....och DÅ slog det mig....han gör faktiskt inte det.
Det ä'r ju mina andra tre barn som älskar paprika.
Har jag föööör många barn eller har jag för många barn???
Mamman går och ställer sig i hörnet och skäms och lovar på heder och samvete att aldrig skicka med parika som "frukt" igen.
Iaf inte till sonen.... ;-)
P.S Inget ont som inte har något gott med sig.
Marsvinen tackar och bockar. :-)
För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till. För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket. (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|